Järnvägen har åkt på en propp
INFRASTRUKTUR. Alliansen gör det dyrare att köra bil med hänvisning till kraven om en bättre miljö. Samma regering går emot klimatberedningen och prioriterar vägar, framför järnvägar. I infrastrukturpropositionen nämns exempelvis inte Norrbotniabanan. En injektion regionen så innerligt väl behöver.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson,c, försvarar satsningen på vägar med att "i dag går 80 procent av alla transporter på väg". Visst, man väljer det alternativ som står till buds.
Foto: STEFAN JERREVÅNG / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Högtryck råder inom basindustrin. Länets småföretag har landets snabbaste tillväxt. Det är också i Norrbotten turistnäringen växer snabbast. I Piteå kommun har etableringen av Europas största vindkraftpark inletts och världsledande forskning på energiområdet öppnar för en ny arbetsmarknad och export av kunskaper och teknik. Undersökningar visar att småföretagen skulle kunna bli både fler och större. Haken är brist på kompetent arbetskraft och ett undermåligt transportsystem.
Sverige är Europas största leverantör av papper, massa, sågade trävaror och järnmalm. Sverige tillhör dessutom europeiska eliten på guld, silver, koppar, bly och zink. Det är i Norrbotten och Västerbotten nästan all produktion av järnmalm och ädelmetaller sker. Här, i övre Norrland, finns också mer än en tredjedel av Sveriges skogsmark.
Förra året blev nettoexportvärdet (värdet av export minus värdet av import) av skogs- och mineralvaror 118 miljarder kronor. Det motsvarar 98 procent av Sveriges totala nettoexportvärde! Tack vare leveranserna från Sverige av papper, massa, trävaror, malmer och metallskrot kan drygt 10 miljarder euro eller ungefär 94 miljarder kronor bli kvar och verka inom EU-länderna. Än vilar naturen i norr på oexploaterade tillgångar. Långt framskridna planer finns på att öppna nya järnmalmsgruvor i Pajala och en guldgruva i västerbottniska Fäbodliden.
Denna sjudande och högintressanta utveckling i en region, där kampen mot arbetslöshet och utflyttning varit legio, borde utlösa applåder och vilja att stötta hos riksdag och regering. Istället möts den med avveckling av samhällservice och något som mest liknar likgiltighet. Vägarna är på många ställen under all kritik, stambanan mäktar inte mer och Norrbotniabanan, som redan borde vara byggd, har förpassats till ovisshetens mörker.
Kustjärnvägen mellan Luleå och Umeå är ett lönsamt projekt, på oväntat många sätt, visar Banverkets kalkyler. Kraftigt sänkta transportkostnader för industrin, minskade bilavgaser, halverade restider mellan städer och orter öppnar nya möjligheter att pendla mellan hem och jobb och utbildning.
Större arbetsmarknader är vad framtidsforskarna betonar som avgörande för regioners överlevnad. Det måste gå att snabbt förflytta människor mellan orterna, annars kommer kommuner och bygder att dö med det gamla, inte för att det saknas arbete, men för att det saknas arbetskraft. Det här visar SCB:s prognos för landets kommuner fram till 2010. Med andra ord är det bråttom.
Regeringen säger att Sverige ska få ett kommunikationsnät som är bättre anpassat efter medborgarnas behov. För att uppnå det målet vill den satsa 46 miljarder kronor extra på att utveckla infrastrukturen. Om Norrbotniabanan ges inget besked. Medborgarna, företagen och industrierna i norra Sverige och deras behov, tycks glömda. De får känna på regeringens "miljösatsningar"; höjd bensinskatt, nedlagda bensinmackar och höjd gräns för reseavdrag, men ges inget alternativ.
Byggandet av en kustjärnväg som når fram till Göteborgs hamn, varifrån det mesta av exporten skeppas, och med förgreningar i Finland, Ryssland och Norge skulle verkligen betyda någonting för jobben, medan miljarder i sänkt arbetsgivaravgift och bolagsskatt förefaller vara lika med att kasta skattepengar i sjön.