I väljaropinionen trampar Kristdemokraterna vatten.
Ansträngningarna att överträffa fyraprocentsspärren tycks vara avlägsen och har så varit under lång tid. I den senaste sammanställningen av den samlade väljaropinionen stannar KD på 3,2 procent.
När Ebba Busch Thor tog över som Kristdemokraternas partiledare var förväntningarna stora. Hennes första tid vid KD-rodret utmärktes av att mäta ut avstånd till sina närmaste företrädare. Nu var det Ebba Busch som gällde och hennes politik. Nya väljare skulle förstås strömma till.
Verkligheten har snabbt kommit ifatt Ebba Busch Thor. Hon blev inte det lyft partiet hoppats på. Om man ser till väljaropinionen-tvärtom.
Hon ville uttalat ge partiet en tydligare högerprofil. Utifrån detta perspektiv skulle det kanske funnits utrymme för ett större KD, men över tid har Anna Kinberg Batra och Moderaterna befäst det utrymmet.
Kristdemokraterna verkar numer befinna sig i ständig kris. Sedan valet för två år sedan har partiet i opinionsmätning efter opinionsmätning legat under fyraprocentsspärren.
Partiets fortsatta representation i riksdagen balanserar därför sedan länge på en mycket skör tråd.
Det var bättre förr. Under Alf Svenssons sista tid som KD-ledare ryckte partiet fram och många bedömare menade att partiet stabiliserat sig som ett tryggt riksdagsparti, men så kom partiledarbytet från Alf till Göran och nu till Ebba. Och lindanseriet har fortsatt.
KD-politikens innehåll bygger idag på begrepp som familjen och traditionella kristna värden parat med en vilja till omtanke om de svaga i samhället. I alla fall i den egna självbilden.
Eftersom Kristdemokraterna under senare år helt och villkorslöst ställt sig bakom moderaternas ekonomiska politik blir det naturligtvis svårt för partiet att i det långa loppet trovärdigt hävda omtanken om de svaga och utsatta i samhället.
Ett parti i kris famlar helt naturligt efter frågor som kan förbättra opinionsläget, men då måste också handling till.
Idag befinner sig Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna befinner sig på en osäker seglats mot nästa riksdagsval, men partiet har tidigare visat en sällsynt fingertoppskänsla i konsten att trots allt undvika fyraprocentsspärren.
Kritiken mot KD:s politik i allmänhet och på Busch Thors sätt att leda sitt parti kommer från många håll, inte bara från politiska motståndare. Hittills har hon har ruskat av sig kritiken och fortsatt som inget hänt. Därför dansen kring fyraprocentsspärren.
När Kristdemokraterna en gång bildades var meningen att man skulle stå vid sidan av blockpolitiken och vara öppna för alla samarbetsformer.
Med tiden har partiet fastnat i sin nuvarande roll som ett troget stödparti till moderaterna. Busch Thor som partiledare blev inte det lyft som partiet hoppats på.
Kristdemokraterna går mot ett ovisst val 2018, ovissare än vanligt och det vill inte säga lite.
Så livet kunde vara lättare för landets Kristdemokrater, men ändå tycks tillförsikten vara stor i partileden. Gott så, men räcker det?