Jag - en övermänniska
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Begreppet "übermensch" kommer ursprungligen från Friedrich Nietzsche och brukar falskeligen tolkas som en slags förlaga till nazism och fascism. Men problemet med detta är att Nietzsche blev kidnappad av högerextremisterna. Hans uppfattning var inte att "övermänniskan" stod över andra människor, utan att vi måste lära oss att genomskåda livets mening: Att det inte finns någon mening med livet.
Nietzsche ansåg nämligen att Gud inte fanns. Han var heller inte det där som man måste vara i dag för att överhuvudtaget bli insläppt i ett möblerat rum, nämligen "humanist". Vad tusan innebär det? "Humanism" är en sådan där klibbig term som alla klistrar upp när de egentligen tänker på något annat. Och inte sällan används "humanism" som en täckmantel för religion, religion utan varubeteckning.
Jag tror, som många andra, att religionerna i sin traditionella utformning är huvudkrypning. Den som låter sig styras av testamenten och skrifter i tron att Gud Fader författat dem, att någon slags evig ordning föreskriver att vi inte ska äta fläsk, tacka Gud för maten eller att den som pillar under naveln framåt kvällen får brinna i helvetet.
Egentligen är problemet att ordet "övermänniska" fått en betydelse som gör att ordet inte kan användas. Däremot tror jag mig kunna säga att alla radikala politiska krafter i dag har någon form av övermänniskoideal, utan att använda ordet. De vill, liksom Nietzsche, att människan ska nå ut över sitt öde.
Enligt Nietzsche hade människan utvecklats från mask till apa för att sedan bli människa och i nästa stadium övermänniskan. Det kan hon bli när hon frigjort sig från alla andliga bekymmer. Det handlar om att sätta sin egen vilja i centrum, inte andras. Det handlar om "viljan till makt", om att människan ska skaffa sig egenmakt, inte hylla starka ledare.
Förvisso kan vi med utgångspunkt från övermänniskoidealet argumentera för att politiker i högre grad borde kliva fram och säga att "det här tror jag på och det här är jag beredd att kämpa för"…. eller "jag vill ha makt för att jag vill göra x eller y". Inte säga hum-hum så fort en väljare gnäller. Men det är inte för att vi vill bli ledda som vi vill ha ledare som vet vad de vill. Utan för att vi vill veta vad som gäller.
Allmänt välmenande politiker har vi ingen nytta av. Det vi vill ha, om vi ska klara av att orientera oss i en rörig tillvaro, är tydliga politiska budskap. Att tala klartext med väljarna är därför ett sätt att närma sig den "övermänniska" som vi ser växa fram, som innebär att allt fler får förmågan att styra sina liv oberoende av andras tvång, att vi kan välja vårt sällskap, inte föreskrivas det.
Därför, oss övermänniskor emellan, kör hårt i valrörelsen. Hitta någon att rösta på som tar sig själv på allvar och därmed också är beredd att respektera dig.