Min feministiska vana trogen kan jag inte låta bli att ta reda lite på mer om kvinnosynen bland de män som har satt stor prägel på uppbygganden av vårt samhälle. Min kurs i vetenskapsteori innehåller ofta texter om och av olika betydelsefulla tänkare, företrädesvis män.
Det är ingen slump att vi i samhället mångt och mycket litar till vetenskap och dess tillämpningar – i själva verket fanns en grundtanke om att det moderna västerländska samhället skulle vila på en grund av vetenskap och byggas fram med vetenskaplig metod. Kärnvärden var bland annat objektivitet, rationalitet och instrumentalitet, värden som traditionellt skrivit in i maskuliniteten.
Ta till exempel John Stuart Mill, en av liberalismens fäder och en förgrundsgestalt inom ämnet logik. Han menade bland annat att den vetenskapliga logiken är universell och kan appliceras på allting. Inte alla känner till att hans fru Harriet Taylor Mill också var tänkare inom filosofi men kanske framförallt inom politikområdet kvinnors rättigheter. Dessutom var hon socialist. John Stuart Mill förde fram att hon egentligen var medförfattare till några av hans stora verk. Det här var i en tid – det viktorianska England – när kvinnor i princip inte ansågs kunna tänka alls.
Som den liberal han var tillmätte John Stuart Mill kvinnor ungefär samma kapaciteter som män – men inte samma roller. Han skrev boken Förtrycket av kvinnorna 1869. Paret Mill skrev också gemensamt artiklar och skrifter till förmån för kvinnors rättigheter och emot slaveriet.
Mill förespråkade rättigheter för kvinnor – men inte till priset att kvinnor skulle tävla med män om jobben på arbetsmarknaden. Visserligen ansåg han att kvinnor var kapabla att försörja sig själva – men de borde inte göra det om de var gifta. Det mest naturliga och hälsosamma, ansåg Mill, var att mannen försörjde båda. Hustruns uppgift var framförallt att smycka och försköna tillvaron, såvida det inte handlade om arbetarklassen. Denna ansågs förmodligen inte ha tid med sådant. Mills tankegods är solitt placerat i medelklassen.
Ett annat inslag i samhällsbygget är statistik. Att mäta och klassificera blev ett allt viktigare politisk instrument i Europa under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här är Karl Pearson ett lika ruggigt som fascinerande exempel. Pearson anses vara en av grundarna till matematisk statistik. Han var socialist men också anhängare av eugenik – rashygien – och drog sig inte för att anse att en ”mild” form av eliminering av svaga borde tillämpas i arbetet med att skapa en idealmedborgare. I Sverige hade vi Herman Lundborg som pläderade för en aktiv befolkningspolitik för att ”förädla den nordiska blonda rasen”.
Pearson var också med och grundade The Men and Women´s Club 1885, i syfte att diskutera sexualitet. Det var radikalt på den tiden. Men klubbens verksamhet präglades av antagonism mellan kvinnor och män och efter fyra år upplöstes den. Pearson och hans polare ansåg att kvinnorna inte var tillräckligt vetenskapliga.
En skulle kunna säga att de här båda inflytelserika männen – Mill och Pearson – såg vetenskap som den ultimata lösningen på allt. Ett modernt samhälle och en modern medborgare skulle formas utifrån rationella, logiska och objektiva utgångspunkter. Vetenskap blev en slags överideologi som gjorde anspråk på att stå i skarp kontrast till främst religion, metafysik men också till subjektivt tyckande och fördomar. Idag framstår de båda – och många andra – som delvis irrationella, ologiska, subjektiva och fördomsfulla – men icke desto mindre lever deras tankar vidare. Och det fundament av vetenskapstro de byggde är fortfarande stabilt.