Israel säger nej till vapenvila
KONFLIKT. Fortfarande är det Israel som med USA:s goda minne bestämmer den fortsatta utvecklingen i Libanon. Den 48 timmar långa flygbombvapenvilan har nu förbytts i nya terrorbombningar. Israel har dessutom bestämt sig för att med marktrupper invadera en stör del av södra Libanon. Civilbefolkningens lidande blir bara större.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Statsminister Göran Persson säger från sin semester att "Israel begår det ena övergreppet efter det andra i Libanon" och att landet bryter mot internationell rätt. Utrikesminister Jan Eliasson vädjar om "ett slut på den militära upptrappningens vansinne". Talar de för döva öron? Ja, om det gäller Israel och dess närmast allierade USA så tycks det vara så, men det är rätt att reagera.
Förhoppningsvis leder alla skarpa reaktioner världen runt till besinning och till en snabb och nödvändig vapenvila. Allt annat vore en mänsklig katastrof och ett hårt slag mot världssamfundets auktoritet och inte minst FN vars säkerhetsråd är uppbundet av USA:s veton mot allt som går emot Israel. Världssamfundets reaktioner får inte längre stanna vid tomma ord.
Fred och förhandlingar tycks inte finnas på Israels nuvarande dagordning. Man har kört fast i det upptrappade våldets spiral. Det är uppenbart att Israel just nu inte har någon annan lösning på konflikten än fortsatt hårdhänt våld i den vedergällningstaktik landets militärapparat gjort till sin, ett våld som framförallt drabbar civila libaneser, men också civila palestinier i Gazaområdet.
Allt tal om fred och säkerhet för nationen Israel har utvecklats till en mardröm, som tyvärr ingen kan se något slut på. Upprörande är hur supermakten USA så hänsynslöst arrogant låter händelseutvecklingen styras av endast Israel. Libanon och FN ställs vid sidan. President Bush hoppas fåfängt att Israels militära överlägsenhet ska lösa konflikten snabbt och kirurgiskt på egen hand. Frustrationen och vreden mot USA i de muslimska länderna har ökat i takt med det upptrappade kriget.
Båda sidor delar på skuldbördan för vad som nu inträffar, men det är otvetydigt Israel, som den överlägset starka parten, som ensamt kan stoppa våldet. Samtidigt borde alla inblandade vara väl medvetna om att upptrappat våld och krig inte leder någon vart.
Ett långt och utdraget krig med terrorattacker mot israeliska civila som en del i Hizbollahs och Hamas taktik får bara nya förlorare. Utvecklingen leder mot större hat och bitterhet. Tragedin blir allt djupare. Under tiden ökar omvärldens upprördhet över händelseutvecklingen. Det hopp som återstår är att USA ingriper för att skapa den vapenvila som kan leda till förhandlingar och till en internationell bevakningsstyrka i framförallt södra Libanon.
Samtidigt måste FN och EU på ett tydligare sätt, ställa sig bakom en politik, där mänskliga rättigheter, internationell rättsordning och stöd för den svagare parten är grundläggande. Dessutom för en politik som i allt bygger på de många FN-resolutioner som berör fredsprocessen i Mellanöstern. Israel har sedan drygt 30 år tillbaka i princip brutit mot alla FN-resolutioner om tillbakadragande från ockuperade områden. USA har inte reagerat.
Om Israel i en framtid vill leva i trygghet, och inom säkra gränser, är en fortsatt fredsprocess helt avgörande. Något annat vägval existerar inte.