Irrfärder i storpolitiken
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inte kan sova för att han hade ihjäl en liten mus. "Varför gjorde jag det? Så onödigt. Nog hade den väl kunnat få leva." Och bara fulltankad vågar sig fram till den där tjejen av rädsla för att bli avsnäst (tjejer kan vara rätt giftiga) och då verkligen blir avsnäst, men bedövningen gör att det gör mindre ont.
Män lider också av förlossningsskräck. Om detta står att läsa i Stockholms största lokaltidning. Dagens Nyheter.
Eller var det möjligen den andra? Svenska Dagbladet. Minns inte så noga. Nå, hur som helst, förstod jag budskapet. Här var läge att tycka synd om.
Problemet med män är att de lider av förlossningsskräck, men de är så rädda att visa att de är rädda så hellre dör de av skräck. En riktig man visar inte känslor. Annat än dem som uppstår (om uttrycket ursäktas) under bältet. Som hos James Bond.
Många gånger är James Bond ändå med vid förlossningen och då får kvinnan trösta honom mellan värkarna. Efteråt måste James Bond gå i terapi för att komma över den hemska upplevelsen att se någon födas.
Mor är rar. Far ror. Ofta ror han alldeles åt håvetet, men att stanna och fråga efter vägen är bara för mycket. Bra karl reder sig själv. Mor sitter där och är rar, i genomsnitt i tio minuter, innan hon börjar påpeka att nu har vi väl ändå kört fel och därefter följer minst tio minuters tjat (det heter så när kvinnor ställer krav) om att mannen ska stanna och fråga någon som vet.
En engelsk undersökning visar att manliga bilister tillbringar sex miljoner timmar på vägarna varje år. I onödan!
Orsaken är att de vägrar fråga efter vägen när de kört vilse. Först efter tjugo minuters irrfärd sväljer den genomsnittlige brittiske manlige bilisten stoltheten, stannar och vevar ned rutan för att fråga:
- Är det här vägen till Skellefte? Om han råkar befinna sig i Sverige.
Ingenting talar för att det skulle vara annorlunda i Sverige. "Festen har börjat för länge sen å här irrar vi omkring", morrade femåringen från baksätet när husbonden kört vilse på väg till ett födelsedagskalas och envisades med "kan själv".
Se till att hjärnan är inkopplad innan munnen ansluts. Står det på en liten behändig skylt hos min, eller rättare sagt hundens, veterinär. President Vladimir Putin ska få en kopia. Att hänga på kontoret i Kreml.
Fast nu är det väl ändå för sent. Nu när hela världen, via en bortglömd mikrofon, fått höra hans ormhjärneskämt om att han är avundsjuk på Moshe Katsav, Israels president, som "lyckats våldta tio kvinnor".
En sån karlakarl. Hö hö hö.
Israels premiärminister Ehud Olmert, vilken mottog detta neandertalska uttalande, log artigt. Det gäller att hålla god min, storpolitik är beroendeframkallande. Helst hade Olmert nog velat slå den flinande Putin på käften.
Pinsamt. Å andra sidan var det bara en bekräftelse på det många har misstänkt. Att bastukulturen lever vidare under kristallkronorna i de fina salongerna och att världens ledare sorgligt sällan nått sin position med tankens kraft.
Det är synd.