Irak - ett krig utan slut

IRAKKRIGET. Den 9 april 2003 rullade USA:s stridsvagnar in i Bagdad. Det har snart gått fem år sedan Saddam Husseins regim störtades. Ett krig skulle vara slut, men sedan dess har USA och dess allierade kört fast i en verklighet som man haft svårt att hantera och där framtiden för Irak och USA i Irak innehåller fler frågor än tydliga svar.

Piteå2008-03-18 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dagligen dödas oskyldiga människor. Bushregimen kände sig kanske som segrare för fem år sedan, men har över tid både förlorat det krig man startade och den demokrati man ville upprätta. I dag handlar det om människor som har svårt att klara livhanken efter år av inbördes stridigheter. För allt fler irakier handlar vardagen om att överleva. USA skickar både militär och mat allt medan otryggheten växer.



Redan uppgår flyktingströmmen från Irak till flera miljoner människor. För varje dag växer antalet flyktingar, flyktingar som ofta lever under usla förhållanden, där epidemier rasar. Det tillhör vardagen att allt fler människor dör en alltför tidig död. Framför allt kvinnor och barn drabbas. När människor ständigt möts av orättvisor, som gräver djup i själen, skapas förutsättningar för ett blint hat och i dess förlängning terrorism. Grunden för all terrorism är förtryck och orättvisor. Något som USA vid det här laget borde ha lärt sig.



Sanningen är att USA inte kunnat skapa förutsättningarna för en fredlig och demokratisk utveckling i Irak. Rivaliserande politiska och religiösa grupper har med terror fått ett allt större utrymme i det maktvakuum som uppstod när Iraks civila, polisiära och militära maktapparat kollapsade. Landet är splittrat. Tungt beväpnade klaner bekämpar varandra liksom islamistiska grupper. Däremellan står USA och hoppas på en demokratiskt utveckling. Sanningen är den att förhållandena i Irak ständigt försämras för minoriteter och för kvinnor.



Enligt Amnesty Internationell är Irak ett land av fullständig otrygghet, där kvinnor misshandlas och dödas, där olika islamistiska grupper bekämpar varandra och där kriminalitet och våld tillhör vardagen. Ett av världens farligaste länder, menar Amnesty i en dagsaktuell rapport. Detta efter fem år av USA-ockupation. George W Bush borde skämmas. Han och hans regering har inte infriat de löften de en gång gav. Istället har en hatad terrorregim förbytts i en tillvaro drabbad av anarkistisk, blind terrorism. Ingen går säker.



Värst har landets kvinnor drabbats. Antalet mördade kvinnor sedan USA ockuperade Irak uppgår till mer en 10 000. Kvinnor som trott på en demokratisk utveckling mördas och förtrycks i islams namn. Medan USA ser på. Den utveckling som skulle föra till demokrati och frihet har utvecklats till en mardröm. Irak har blivit ett inferno av inbördesstrider och ett allt våldsammare dödande. Det är sannolikt bara den svenska Migrationsmyndigheten med Migrationsdomstolen i ryggen som anser att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak.



Över 4 000 amerikanska soldater har redan dödats i Irak. Fler lär det bli innan USA inser det omöjliga i sin uppgift. Även om Bush säger sig se ljuset i tunneln och att säkerhetssituationen förbättrats de senaste månaderna är det många som tvivlar. Dödandet fortsätter. Samtidigt som dödandet fortsätter har den humanitära situationen försämrats. Enligt den brittiska biståndsorganisationen Oxfam saknar 70 procent av befolkningen tillgång till rent vatten. Elektriciteten fungerar inte. Nära 30 procent av Iraks barn är undernärda. Laglösheten fortsätter. Medan svenska myndigheter menar att det är frid och fröjd i Irak.