Inte fler knop med fet bonus
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Gäller arbetare och lägre tjänstemän.
Det andra är att erbjuda hög lön, hög bonus, optioner och på det en hög pension.
Gäller direktörer.
Märkligt hur olika vi är beskaffade. Man förstår att direktörer är känsliga varelser som hela tiden måste berömmas, klias och lockas med godis. Som blindhundar under utbildning.
Arbetare däremot gör bättre ifrån sig om de får en pisksnärt då och då och känner hungern. Som draghundar i blötsnö och motvind.
Men även om direktörer krusas med guldkantade avtal, är det personalen som är ett företags största tillgång. Det brukar direktörer och styrelseordföranden i alla fall säga som inledning till beskedet om att några hundra måste bort. Konstigt att det första företag gör sig av med, när det går dåligt, är det värdefullaste de har.
Enligt Dilberts Princip, en bok sonen förärade sin dyra moder i julklapp, kommer personalen inte alls på första plats i företagets prioriteringslista. Det är en myt. Eller en lögn. Personalen kommer på nionde plats. På åttonde plats kommer karbonpapper.
Det är nog det som ligger mellan pappersarken när det skrivs anställningsavtal med verkställande direktörerna på de största och mest omsatta Börsbolagen. De statliga bolagen kan också. Vattenfalls vd Lars G Josefsson och LKAB:s vd Martin Ivert har minst sagt schyssta löner och pensionsavtal.
I den pågående rättegången mot Skandias förre vd Lars-Erik Petersson vittnar den forne storheten och tidigare styrelseordföranden i Skandia, Lars Ramqvist, om att Petersson, styrelsen ovetande, lyfte taket av bonusprogrammet så att en ohejdad drös miljoner föll ut till vd och andra förmånstagare. Försvarsadvokaten Torgny Zetterberg menar att styrelseordföranden omöjligt kan ha missat detta. Han måste ha förstått.
Det ska inte Zetterberg vara så säker på. Styrelseordföranden för LKAB, Björn Sprängare, fattade aldrig att det avtal som tecknades med Martin Ivert skulle kunna ge honom 80 miljoner kronor i pension. Det är inte så lätt. Med så mycket nollor i omlopp blir man fort yr.
Teveprogrammet Uppdrag gransknings genomlysning av storbolagens "vd-paket" var avslöjande på många sätt. Till det mest intressanta hörde direktörernas egna vittnesbörd om att de feta bonusprogrammen var bortkastade pengar. Rätt och slätt värdelösa. För företaget. Direktörerna skulle inte göra ett sämre jobb utan bonus.
Nej, direktörerna jobbar på så gott de kan. Går det bra för företaget skrattar de lyckligt på bolagsstämman och tar åt sig äran. Går det dåligt blickar de allvarligt in i kameran och säger att det är konjunkturen. Sanningen är att det är "konjunkturen" varje gång. Eller vad man nu vill kalla det. Dollarkursen, räntan, arbetsmarknaden, oljepriset, krig och terrorattacker. Sådant som ingen direktör råder över.
"Du måste ha tur", sa Michael Treschow, Svenskt Näringslivs styrelseordförande. Det fiffiga i upplägget är att stordirektörerna har tur även när de har otur.