Inte ens fel när två träter
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Man brukar ju säga att det alltid finns två sidor på ett mynt, och det om något gäller situationen i Arvidsjaur. Det är inte svart eller vitt. Det är inte rätt eller fel. Det finns inte heller några vinnare i denna konflikt utan bara förlorare. Såväl de enskilda som är inblandade i konflikterna, som Socialdemokraterna i Arvidsjaur, hela Arvidsjaurs kommun som det politiska systemet är förlorare i denna kalabalik som nu råder. Alla står de som förlorare på olika sätt.
De enskilda vars politiska intresse riskerar att förbytas i besvikelse och bitterhet över att inte känna att man kan påverka politiken i Arvidsjaur eller förbittring över att man tycker att man smutskastas av motståndarna.
Socialdemokraterna i Arvidsjaur som riskerar att förlora på att många ställer sig frågan hur ett parti ska kunna styra en hel kommun om man inte kan hålla ordning internt. Men detta är inte unikt för Socialdemokraterna. Här spelas visserligen allt upp inför öppen ridå, medan andra partier är bättre på att hålla turerna internt i stängda rum.
Arvidsjaur som kommun förlorar på att energi ägnas åt fel saker. I stället för att använda energin till att utveckla kommunen går energi i stället åt till bråk och motsättningar. Det läget måste brytas.
Slutligen är det politiska systemet den stora förloraren i denna konflikt. De som redan tidigare bar på politikerförakt har nu fått vatten på sin kvarn. Det är olyckligt. De allra flesta politiskt aktiva bärs av en brinnande passion att göra vårt samhälle bättre. Deras engagemang riskerar nu att svärtas ned, och det kommer i förlängningen att göra det allt svårare att få nya medborgare politiskt engagerade.
Jag fick i förra veckan ett sms som löd: "När ska PT skriva om att soppan i Arvidsjaur innehåller två sidor av argument. Just nu känns det som om ni valt sida, vilket jag tycker både är opartiskt och olyckligt." Jag kan ha förståelse för att det kan kännas som om det är den "andra sidans" argument som kommer fram. Men så är det nog också för de andra. Men det är också här problematiken ligger. Det blir ett vi och ett dom, när det egentligen är ett problem som bara ett "vi" kan åstadkomma en lösning på.
Problemet är att man nu står i varsin hörna i boxningsringen och blänger argt på varandra utan att fundera över hur man ska komma ur situationen. Det är lätt att tänka att "Nu ger vi igen" för det var ju ändå de andra som började. Men det leder ingen vart. I sådana här situationer är det viktigt att som den som för tillfället har övertaget komma ihåg att man har ett ansvar för minoriteten också. Det handlar om att hitta någon slags gyllene medelväg, en kompromiss, som de flesta kan leva med. Man vinner inget i längden på att krossa "motståndaren". Det är mer värt att göra motspelaren till medspelare. Det är lättare sagt än gjort. Det vet jag. Men det är mödan värt!