Inte ens en siffra i statistiken
GÖMDA. Varje dag läggs varsel om uppsägningar. De hotade jobben närmar sig 90 000. En långt större grupp blir av med jobbet i det tysta. Det vållar inga varsel, inga rubriker, inga debatter, inga krispaket. De visstidsanställda, mest kvinnor och ungdomar, får bara gå.
Kvinnor inom vården och omsorgen tillhör en reservarmé på 700000 med otrygga anställningar. För att säga upp dem krävs inga varsel. De plockas bara bort.
Foto: ERIK G SVENSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det har fått Katarina Johansson, länsordföranden i Vårdförbundet, Ewa-May Hedenström, lokal ordförande i Lärarförbundet, och Lena Heikka, lokal ordförande i Lärarnas riksförbund, att gå i taket.
"När männens jobb hotas slår man på stora trumman. När kvinnor blir arbetslösa går det obemärkt förbi", säger Lena Heikka till NSD.
Inom vård, skola och omsorg är hundratals jobb i Norrbotten hotade, bara i Luleå kommun riskerar 260 lärare att bli uppsagda. Något som inte framkallat några extrapengar, kraftsamlingar eller krisgrupper, konstaterar fackordförandena och drar slutsatsen att typiska kvinnojobb har lägre värde både i status och lön.
Stödet till industriarbetarna är givetvis bra, men fackordförandena har rätt i sin kritik vad gäller skillnaden i värdering.
Att arbeta med människor har aldrig varit särskilt meriterande. En annan faktor som snedvrider synen är att de typiska kvinnojobben i offentlig sektor betalas med skattemedel, och därför snarast betraktas som tärande, medan industrijobben betalas av privata sektorn och ses som närande.
Ändå är hela näringslivet hängigt utbildning, vård och omsorg.
Tre funktioner som samhället inte klarar sig förutan, men som i hög grad bärs upp av kvinnor med låg lön, låg bemanning och otrygga anställningar.
Kvinnor och ungdomar är också i majoritet i en annan eftersatt grupp. Arbetsmarknadens reservarmé av visstidsanställda. När varsel läggs handlar det om tillsvidareanställningar. Visstidsanställda plockas bara bort.
"De blir inte ens en siffra i statistiken utan försvinner rakt ut", säger Kommunals ordförande Ylva Thörn till LO-Tidningen. Hon syftar på 150 000 visstidsanställda inom vård och omsorg som riskerar att förlora sina jobb utan att varslas.
Det är skrämmande siffror LO-Tidningen presenterar. Denna reservarmé av arbetskraft med otrygga anställningsvillkor består av 700 000 personer runt om i Sverige. Kommuner och landsting jonglerar med 200 000. Bara inom vården finns 155 000 som riskerar att bara få gå nästa gång deras korttidskontrakt löper ut.
Om privata näringslivet har problem med lönsamheten är det inte bättre i kommuner och landsting. När arbetslösheten breder ut sig sjunker skatteintäkterna och utgifterna för socialbidrag ökar, kanske med så mycket som två miljarder. .
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ser i likhet med finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin både vargavinter och skitår framför sig. Omfattande neddragningar på personalsidan signaleras. Här behövs statliga krispaket på flera miljarder om det inte ska bli riktigt besvärligt.
En lärare, en industriarbetare når högsta a-kassan, men får ändå nöja sig med tio, elva tusen kronor i månaden netto. Bland de hundratusentals människor med otrygga anställningar finns dem som inte har någon a-kassa alls att luta sig mot.
Vad de kan hoppas på är grundförsäkringen på maximalt 320 kronor fem dagar i veckan i 300 dagar. För att få maxsumman krävs att man jobbat heltid de senaste tolv månaderna utan frånvaro. Annars blir det mindre pengar.
Kraven på stimulansåtgärder och krispaket lär inte tystna med gårdagens 28 miljarder kronor till bilindustrin. Långt mer kommer att krävas för att människor ska kunna hålla näsan över vattenytan till dess konjunkturen vänder uppåt igen.