Inte en regering för alla
Sammanfattning. Årets sista dag och tillfälle att se tillbaka på det politiska året. Denna gång helt utifrån alliansregeringens politik.
Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen lever på hoppet medan opinionssiffrorna fortsatt pekar nedåt. Det nya året kan bli än besvärligare med lågkonjunktur och ökad arbetslöshet.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efter drygt två år med högeralliansen vid makten upplever en majoritet av svenska folket att den moderatledda regeringen är en regering av samma gamla moderater som förr. Lyssnar gör man inte. Jo, kanske till de välmående medborgarna i Danderyd eller Täby.
Högerregeringen befinner sig i en helt annan värld än de arbetslösa, och dem som har det svårt i samhället. Nu får de betala notan för alliansregeringens reformer av a-kassa och sjukförsäkring.
Vi har fått en regering för människor som alltid vet bäst, gör som det passar dem själva utan hänsyn till dem som finns längst ner på samhällsstegen.
Sanningen är den att de kraftigt sänkta skatter som alliansregeringen genomfört dels syftat till att åstadkomma ett systemskifte, dels till att berika dem i vårt samhälle som redan har det bra. Allt skulle bli bättre när skattenivåerna sänktes, hette det i alliansregeringens retorik. Detta helt utan känsla eller förståelse för att skattepolitiken är det fundament som krävs för att vi ska kunna upprätthålla en rättvis välfärdspolitik för alla.
Skatter som är rättvisa och ger rättvisa har medborgarnas stöd.
Det är ett samband som den borgerliga alliansen tappat i sin iver att ploga för sitt systemskifte. Välfärdspolitiken har ett grundmurat förtroende hos svenska folket. Det är därför opinionen vänt ryggen åt högeralliansen.
Tryggheten i ålderdomen, en bra sjukvård och fungerande barnomsorg betyder mycket för den enskilde. För att upprätthålla detta liksom en rättvis skola är man därför beredda att betala vad det kostar i höga skatter. När det gäller satsningar på vård, omsorg och skola är samstämmigheten stor inom breda grupper i det svenska samhället; ytterligare resurser måste till för att kvalitet och rättvisa ska kunna bibehållas. Inte motsatsen.
Stora skattesänkningar applåderas självfallet i de moderatstyrda förortsområdena i våra storstäder. Det är de som bor där som tjänat mest på högerpolitiken.
Det är ingalunda en självklarhet att alla skatter i framtiden ska se ut som de gör i dag. Däremot finns det knappast utrymme att nämnvärt sänka det totala skattetrycket. Det måste ske stegvis och i små portioner med hänsyn till välfärd och rättvisa.
A-kasseförsämringarna är en del av borgarnas "arbetslinje" som utgår ifrån att människor är lata, eftersom de inte vill söka jobb i hela landet. Dessutom bygger borgarnas arbetsmarknadspolitik på konstaterandet att arbetslöshet är individens problem, inte samhällets. Att bekämpa arbetslöshet blir därför en fråga om de arbetslösas individuella situation, inte om de strukturella problem som finns på arbetsmarknaden. Lösningarna blir att ge sig på människor, inte att finna konstruktiva lösningar för att utbilda dem som ställts vid sidan av arbetsmarknaden.
Hur logiskt är det egentligen att människor skulle vilja vara arbetslösa? Att bli arbetslös kan aldrig enbart enbart som en inkomstförlust, oavsett om ersättningen a-kassan är 70 eller 80 procent får det konsekvenser. En person som förlorar arbetet förlorar också ett socialt sammanhang, för många det viktigaste de har utanför familjen.