Ingves chockterapi - när kommer Borgs?
RIKSBANKEN kör med chockterapi för att möta en historiskt djup kris på finans- och arbetsmarknaden. Finansminister Anders Borg skäller på bankerna och viftar med boräntelappar. Det duger inte.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den räntesänkning Riksbanken presenterade på torsdagen fick också den kommentatorerna att tappa andan; Riksbanken sänkte räntan med 1,75 procent. Svenskt rekord i räntesänkning. Reporäntan är nu nere på 2 procent.
Bankerna var först tveksamma men under dagen började också de att sänka bolåneräntorna och i de flesta fall hamnade den rörliga räntan under fyra procent. För en familj med ett lån på en miljon kronor betyder en procents sänkning drygt tusen kronor mer att leva av per månad, efter skattereduktionen.
För exportföretagen är Riksbankens rekordsänkning dubbelverkande. Billigare lån och, eftersom kronan föll med räntan, lägre priser på svenska varor, vilket gynnar exporten.
Finansminister Anders Borg, m, missade inte tillfället att sola sig i glansen av Riksbankens
rekordsänkning. Detta är dock inte hans verk, även om han gärna vill ge det intrycket. Penningpolitiken är Riksbankens uppgift och den är självbestämmande.
Finanspolitiken är däremot
Anders Borgs bord och där har han åtskilligt att bevisa. Borg är duktig på att hålla presskonferens och tala om för bankerna vad de ska göra. Det är helt okej att sätta bankerna under press, deras marginaler är fortfarande för höga, men det är framför allt ett sätt för finansministern och hans regering att förpassa det egna inte-görandet till skuggornas värld.
Regeringen har räddat bankerna, betalar gör som alltid skattebetalarna, men vad händer med människorna? Vad har finansminister Anders Borg att erbjuda alla de kanske hundratusental människor som måste gå från arbete till arbetslöshet och en knaper
a-kassa?
Riksbankens svenska rekord i räntesänkning är positiv eftersom den trycker ner hushållens utgifter, men den har också ett negativt budskap. Tidigareläggningen av räntemötet och den stora sänkningen är en skarp signal om att svåra tider väntar Sverige och dess folk.
"Vi har en ovanlig situation", som vice riksbankschefen Irma Rosenberg så tillbakahållet förklarar Riksbankens agerande. Konjunkturinstitutet, KI, menar ändå att Riksbanken inte sett allt. KI:s prognoser är ännu dystrare.
Svenskt Näringsliv, LO, TCO, den politiska oppositionen, bankekonomer, finansanalytiker av alla de slag, Internationella Valutafonden, IMF och OECD, har också märkt att Sverige har en ovanlig situation och vill se stimulanspaket värt upp emot 50 miljarder kronor.
Tidigareläggning av investeringar i vägar, järnvägar, upprustning av offentliga byggnader, arbetsmarknadsutbildningar, mer pengar till barnfamiljer och pensionärer, mer pengar till kommuner och landsting där flera tusen riskerar att tvingas gå för att skattemedlen inte räcker till.
Alla har märkt att det är en ovanlig situation. Alla utom regeringen. Statsminister Fredrik Reinfeldt säger att kortsiktiga åtgärder är farliga och ingenting för rege-ringen. Den jobbar långsiktigt. Förvisso kan en regering syssla med femårsplaner, men dess uppgift är i första hand att regera och agera i nuet.
Finansminister Anders Borgs svar på kraven om extraordinära finanspolitiska insatser är att han håller fast vid arbetslinjen: en högerparadox som bygger på att fixa arbetslösheten genom att öka utbudet av arbetskraft.
Vad ska de jobba med? Den självgående marknaden har gått skorna av sig. Penningpolitiken har gjort sitt. Nu är det dags för finanspolitiken att visa vad den förmår.