I början av oktober 2015 bestämde sig Kristdemokraterna för att lämna Decemberöverenskommelsen mellan allians- och regeringspartierna.
Med 48 rösters marginal vann motståndarna och KDU:s Sara Skyttedal lät öppna en fin flaska champagneflaska.
Beslutet på KD:s riksting blev slutet för Decemberöverenskommelsen.
Uppgörelsen, som i hög grad bar den tidigare partiledaren Göran Hägglunds signum, förpassades till historiens skräphög. Den lilla KD-tuvan fällde det stora lasset.
Nya partiledaren Ebba Busch Thor försvarade uppgörelsen pliktskyldigt inför ombuden på rikstinget.
Men det vore en överdrift att säga att hon brann av engagemang. Busch Thor föreföll, trots allt, ganska nöjd med att KD skulle få en friare roll.
Partiledaren räknade sannolikt med att en tuffare och mer aggressiv oppositionspolitik skulle ge KD ett ökat väljarstöd.
Men ack vad partiet bedrog sig. Ebba Busch Thor och KD, som under onsdagen var huvudnumret på politikerveckan i Visby, håller skenet uppe och kämpar tappert.
Men det går inte att dölja de bistra realiteterna. Kristdemokraterna ligger riktigt illa till i opinionsmätningarna.
Nytändningen och framgångarna har uteblivit.
Ekot/Novus gör varje månad en sammanvägning av fem opinionsinstitut. I junimätningen landar KD på låga 3,1 procent.
Samma siffra gav även SCB:s stora partisympatiundersökning i maj.
Det är en klar nedgång jämfört med både valet 2014 och opinionssiffrorna i maj 2015 när Busch Thor tog över rodret i KD.
Internt får Busch Thor också allt hårdare kritik.
Tidigare riksdagsledamoten och kände advokaten Peter Althin har redan lämnat partiet – och i Dagens Nyheter 6 juli kritiserar flera tunga KD-namn högervridningen under den nya partiledaren.
De efterlyser mer på fokus på de sociala frågorna. Många äldre KD-väljare, med starkt socialt engagemang, känner inte längre igen sitt parti.
Det är en begriplig reaktion. När pingstpastorn Lewi Petrus grundade KD 1964 betonade han omsorgen om samhällets utsatta grupper.
I en läsvärd artikel i Expressen 2 februari 2015 berättar författaren Per Olov Enquist om KD-grundarens strategi – "vi ska ta den socialdemokratiska ekonomiska politiken i sin helhet, och tillägga kristna värderingar".
Men under Ebba Busch Thors ledarskap har det blivit annat ljud i skällan.
Till detta ska läggas att partiets socialpolitiska anseende var ordentligt stukat efter de borgerliga regeringsåren 2016-2014.
Som socialminister försökte den tidigare partiledaren Göran Hägglund ge ett socialt ansikte åt allianspolitiken.
Men i stället för välfärdssatsningar blev det stora skattesänkningar – totalt 137 miljarder kronor under de åtta regeringsåren.
Konsekvenserna landade mitt i knät på den högst ansvariga ministern. Hägglund fick administrera utförsäkringar, barnfattigdom och växande socialbidragskostnader, vilket knappast var vad han tänkt sig.
Bilden av KD som ett socialt engagerat parti har fått sig en rejäl knäck.
Sannolikt är det också en förklaring till partiets långvariga kräftgång. Även troende människor vill ha ett jämlikt samhälle som håller ihop.