Från moderat håll säger man att ungdomsarbetslösheten är under kontroll. Kanske så, men då på en mycket hög och för samhället oacceptabel nivå. Klart är att varje arbetslös både ung och gammal är ett slöseri av mänskliga resurser.
Dagens ungdomar kommer dessutom till en skiktad och otrygg arbetsmarknad. Arbetsgivarna eftersträvar, som det heter från det hållet, allt större flexibilitet , då blir deltids-och visstidsanställningar ett vanligt scenario. De otrygga jobben med andra ord.
Enligt de flesta ekonomers prognoser ser arbetsmarknaden mörk ut för de närmaste åren. Det är den allra yngsta gruppen och den äldsta som drabbas hårdast om arbetslöshetskrisen fördjupas. Det handlar om dem mellan 18 och 24 år och dem mellan 55 och 64 år. Regeringen ligger lågt. Inte en susning om hur man ska få fart på arbetsmarknaden och stödja dem som nu hamnar i arbetslöshet och utan a- kassa. Och allt kan inte bero på konjunkturen. Regeringspolitiken har tappat greppet.
Vår beredskap är god, säger Anders Borg. Tillväxten kan dämpas något, men jobblinjen är ändå säkrad. Vi blir snart varse hur det är med det. Allt talar i stället för att jobben blir färre. I de dystraste utsikterna innebär det att allt fler kommer att behöva vända sig till kommunernas försörjningsstöd. Självfallet för att något så när klara sin utkomst. Allt medan möjligheterna till ett nytt arbete fortsätter försämras.
Lägg till detta att landets kommuner just nu vrider och vänder på sina budgetar inför nästa år. Det saknas på många håll resurser för att klara att debet och kredit går ihop. Om därtill försörjningsstödet rasar i höjden, så kan vem som helst förstå att kommunerna går mot tuffare tider. Risken för en växande arbetslöshet är uppenbar. Jobben och tryggheten blir de stora valfrågorna 2014. Att regeringen dessutom dragit ner på vuxen- och arbetsmarknadsutbildningen har knappast hjälpt unga och arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Tvärtom. Allt medan antalet elever som hoppar av gymnasieskolan fortsätter att växa
Högerregeringen ligger pinsamt lågt i dessa frågor. Inte en susning om hur man ska få fart på arbetsmarknaden, och stödja dem som nu hamnar i arbetslöshet . Det handlar något om vilja och politisk fingertoppskänsla för att lösa detta. Som tycks saknas.
I en lågkonjunktur är kampen mot arbetslösheten, och då i alla åldersgrupper, av avgörande betydelse för människors framtid. Utan jobb bara otrygghet. Allt medan de mest utsatta kommunernas kostnader för försörjningsstödet stiger i höjden. Det utanförskap som högeralliansen till och från sagt sig vilja bekämpa blir bara tydligare. Grundläggande för de allra flesta av oss är trots allt ett jobb. Även bland de många som idag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb, med den grundtrygghet som detta innebär, den viktigaste framtidsfrågan.