Ingen borgerlig hänryckning
alliansen. De fyra borgerliga partierna tog sig samman till ett gemensamt alternativ till den socialdemokratiska vårbudgeten. Att ena fyra partier innebär ett på konkreta besked skäligen magert dokument, därför har man också valt att komma med egna förslag redan i dag, onsdag. I det lilla vi sett kan inflytandet för de stora moderata partiet inte bara anas utan framstår som en självklarhet.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om moderaterna utgör loket i den borgerliga fyrklövern hänger de övriga tre vagnarna snällt på. Centern numer mer ivrigt än alla andra för att framstå som den stora systemförändraren. Liksom moderaterna har man inget emot att urholka välfärden ytterligare.
För socialdemokraterna och Pär Nuder är de samlade borgerliga attacken knappast något att oroa sig över. Vilsenheten är stor och nya ideerna saknas helt. Istället lär det bli en stunds nöjsam läsning med inte så lite av en känsla av att upplevt exakt samma sak och samma politiska innehåll för ungefär ett år sedan.
Det ÄR inte alltid läge att slå sig för bröstet i politiken, men visst finns det en gedigen grund för en fortsatt offensiv socialdemokratisk politik. Svensk ekonomi går bra. De nya jobb som en allt mer desperat borgerlighet efterlyser är på gång. Även riktiga arbeten för ungdomar. Helt utan centerpartiets panikförlag.
Den borgerliga upprymdheten stod som högst för ungefär ett år sedan. Tänka sig en ledning på tio procent före regeringen och dess samarbetspartier. Sedan har det gått grus i maskineriet. Kristdemokraterna, eller varför inte Maud Olofssons centerparti, behöver bara ramla under fyraprocentsspärren, så har vi ett nytt politiskt landskap. Förutsättningarna finns.
Helt ense är de fyra borgerliga partierna framför allt om den egna förträffligheten och om regeringens och samarbetspartiernas politiska tillkortakommanden. Göran Persson är den gemensamma angreppspunkten. Nu är verkligheten inte så enkel.
Den inbyggda oenigheten när fyra partiet ska samarbeta innebär att de fyra partiledarna har svårt att göra gemensamma sak. Om så sker blir resultatet så lite konkret som möjligt. Inget om skatter, inget om energifrågor och kärnkraft om u-landsbistånd eller miljöpolitiken. För att inte tala om meningsskiljaktigheterna om välfärdspolitikens framtid.
Det är bara när det gäller skattesänkningar som partierna dragits allt närmare varandra. Vilka som får betala? De som har det sämst förstås. För när borgerligheten ska spara är det i socialförsäkringarna och a-kassa det ska ske. Drabbas gör de mest utsatta arbetslösa och sjuka, men vad gör det i den högeralliansens syn på vårt samhälle. Då är det bara friska, arbetande och människor med goda inkomster som räknas. Alla andra är problem är bara jobbiga och helst försumbara.
En overksam och trött regering, heter det. Verkligheten talar ett annat språk och det är denna verklighet som kommer att bli högeralliansens mara de närmaste månaderna. Det går ju inte att ljuga folk rakt i ansiktet.
Dysterkvistarna på den borgerliga kanten är alltid snabba att måla upp en kommande katastrof. Trots att alla kurvor pekar rätt i ekonomin, och numer även för jobben, så ropar man på vargen. Och när såg vi en borgerlig regering som höll samman?