Apan på elefantens rygg tar kommandot
Samhället är som en stor elefant som rumlar runt på savannen. På elefantens rygg sitter det en liten apa och försöker dirigera det stora lynniga djuret mot framtida vattenhål. De går sisådär. Hur den än gör riskerar det att bli fel. Om apan är för sträng så kommer elefantens egna intuition att försvagas, den tappar självförtroendet och blir förslappad. Ungefär som personer vilka blivit för hårt uppfostrade hemma, när de kommer ut i livet klarar de inte av att själva ta initiativ, de blir hämmade och försagda.
Ibland kallas det för ”inlärd hjälplöshet”. Om inte apan ständigt dirigerar sätter sig elefanterna på bakhasorna.
Därför brukar apan ibland försöka slappna av och hjälpa elefanten att klara sig själv, apan ger instruktioner om långsiktig målsättning och låter elefanten själv hitta bästa väg framåt. Med risk för att den går vilse eller springer på kortsiktiga mål. Ungefär som personer som inte fått någon uppfostran alls, de beter sig inskränkt egoistiskt och agerar bara om det finns tillfälliga motiv. Apans uppdrag att således att försöka hjälpa elefanten att få kontroll över sina impulser utan att tappa initiativförmågan, men också att våga ta egna förnuftiga beslut utan att vänta på order från högsta ort. Apans uppgift är att försöka styra elefanten mot en soluppgång där det finns hopp om en bättre framtid, samtidigt som elefanten ständigt drar åt ett annat håll, mot sitt eget långsiktiga intresse. Bland annat därför att den utlovade soluppgången inte alltid levereras som apan lovat.
Liknelsen med apan och elefanten är förstås ett sätt att skriva om det här med politiken, marknaden och samhället. Vi tror oss veta att samhällets behöver någon slags maktutövning som säkrar våra rättigheter, våra liv och välfärd. Om det kniper är vi beredda att offra en hel del frihet för att slippa krig och elände. Det är därför vi låter FRA hålla på och spionera på ryssarna. Och tycker att det är ok om myndigheterna samlar på sig information om vårt privatliv. Vi är beredda att byta lite ofrihet mot trygghet. Detta är en mänsklig överlevnadsfråga, vi är som grupp beredda att underordna oss lite styrning eftersom det ger oss ökad chans att se morgondagen an med optimism. Vi vill ha en hövding som är hård men rättvis. Att ”apan” håller allt under kontroll.
De senaste decennierna har vi dock önskat att apan släppte lite på kontrollen. Vi har fått ökad frihet. På moralens område har skilsmässor blivit legio, folk gängar sig med vem som helst och det till och med börjar gå upp för folk att vi inte måste tvinga på flickor rosa klänningar. Vi får inte bara välja partner utan också TV-kanal, spellista på Spotify, handla på Systembolaget eller boardershopen och faktiskt köpa kräftor i maj om vi vill. Framförallt har vi fått välja skola för våra barn, och haft viss rörelsefrihet när det gäller vård och omsorg. Nu är frågan om inte apan är på väg att ändra taktik. Den börjar tukta elefanten lite mer, eftersom den inte riktigt skött sina friheter som det var tänkt.
Frågan är dock om apan kan övertyga elefanten om att det finns en soluppgång någonstans framöver. Var skulle det vara? Kanske borde vi sikta på närmaste vattenhål och invänta parningstiden. Eller en hint om var elefantkyrkogården ligger. Detta är vad jag ser framför mig inför det nya året. Apan tar kommandot. Men var är vi på väg?