Inflationen fortsätter uppåt
FINANS. Regeringen sitter allt mer med skägget i brevlådan. Samtidigt som konjunkturen vänt nedåt och tillväxten i Sverige är lika med noll ökar inflationen liksom arbetslösheten och utanförskapet.
Finansminister Anders Borg hoppas att hans höstbudget ska vända konjunkturnedgången och alliansregeringens jobblinje. Allt fler tvivlar. Samtidigt som inflationen stiger och jobbvarslen ökar.
Foto: ERIK ABEL / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Orsakerna till prishöjningarna är flera, men det som sticker ut är ökade boendekostnader, stigande livsmedelspriser samt, som vi alla vet, stigande olje-och drivmedelspriser.
Vid sitt förra penningmöte höjde Riksbanken styrräntan från 4,25 procent till 4,50 procent. Den höjda räntan ledde snabbt till stigande boenderäntor. Något som också spätt på inflationstrycket.
Nu väntar både politiker och ekonomiska analytiker på hur Riksbanken ska agera vid sitt nästa räntemöte i början på september.
Blir det ytterligare en höjning med 0,25 procent, eller kommer man att sitta still i båten? Åsikterna går isär. Fortsätter oljepriserna att gå ner kanske lagd ränta ligger.
Motsatsen innebär sannolikt ytterligare en räntehöjning, som i sig innebär ytterligare ett hopp upp för inflationen liksom en än mer otrygg situation för jobben.
Oroande är att man numer så gott som dagligen kan läsa om varsel inom svensk tillverkningsindustri. Regeringens jobblinje går på tomgång.
Det vi upplever är en kraftig konjunkturinbromsning. Det blir jobben som får ta smällen och där kommer Sven Otto Littorin och Anders Borg att sitta med sin krackelerande jobblinje.
Försvagningen av arbetsmarknaden har blivit allt tydligare under de senaste månaderna. Samtidigt är konjunkturen på väg nedåt. Inte minst på grund av utvecklingen i USA, där knappast något kommer att ske före presidentvalet den 4 november.
Samtidigt förväntas vår egen Riksbank höja räntan vid sitt räntebeslut nästa vecka.
Något som innebär att folk håller hårdare i plånboken och att anställda inom servicesektorn och handeln kan komma att varslas om uppsägningar. Det ser mörkt ut för alliansregeringens jobbpolitik.
Allt talar för att varslen kommer att fortsätta öka efter sommaren.
Vi kan förvänta oss ökad arbetslöshet och minskad sysselsättning.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin hoppas fortsatt på marknadskrafterna, och regeringen som helhet har ju redan avfärdat arbetsmarknadspolitik som omodernt.
Marknaden ska bestämma Resultatet kommer som ett brev på posten att fler ställs vid sidan av arbetsmarknaden. Grunden för detta är redan lagd genom de åtgärder som alliansregeringen genomfört.
När ekonomin faller, när arbetslösheten ökar, borde det finnas öppningar för framtida räntesänkningar, men inflationsmålet på två procent ligger fast. För Riksbanken är de kommande räntebesluten ett val mellan pest och kolera. Recessionen i USA och utfallet av det kommande presidentvalet är osäkra faktorer liksom utvecklingen på oljemarknaden.
Om svensk ekonomi stoppar upp är det räntesänkningar och inte räntehöjningar som krävs. Samtidigt är Riskbankens huvuduppgift att hålla inflationen inom de ramar som är beslutade. Balansgången kan bli svår. De närmaste halvåret kommer att ge besked.
Trots allt; i grunden är svensk ekonomi sund, men de flesta experter menar att konjunkturen, och därmed tillväxten, kommer att bromsas upp ytterligare. Något som tycks vara legio när vi har en borgerlig regering. Så var det också senast , då Carl Bildt höll i den tidens borgerliga fyrpartiregeringens taktpinne. Inflationen rusade i taket och arbetslösheten blev rekordhög.
Mest nervös måste alliansregeringen vara vars politik helt bygger på en god konjunktur. Om arbetslösheten ökar och människor kommer i nytt utanförskap har Reinfeldt-regeringen ingen politik.