Den 24:e september publicerade den socialdemokratiska ledningen en artikel på DN Debatt med rubriken "Vi presenterar en ny affärsplan för Sverige". Uttrycket "affärsplan" signalerar i sammanhanget antingen en fånig pr-strategi eller en omedveten undfallenhet för marknadsliberal logik där samhället betraktas som ett börsnoterat företag och Stefan Löfvén som aspirant för vd - posten. Förutsatt att aktieägarna samtycker och bedömer det sannolikt att direktör Löfvéns marknadsstrategi kommer att generera goda kvartalsrapporter har han en chans att tillträda.
Karin Pettersson skriver på Aftonbladets ledarsida dagen därpå, under rubriken "Affärsplan för Stefan Löfvén", apropå det socialdemokratiska utspelet: "Vad är nästa steg? Ett partiprogram som Powerpoint-presentation, ett valmanifest som flödesschema?". Valet av ord är möjligen symptomatiskt för ett generellt förytligande av den offentliga politiska diskussionen enligt marknadsmässiga kommunikationsmodeller som är standard vid landets PR-byråer
Rubriken är hur som helst föga kontroversiell. Den politiska jargongen har i många avseenden glidit bort från den humanistiska begreppssvären till förmån för en strikt ekonomisk vokabulär. Håkan Juholt försökte under den korta tid han fick chansen att vara partiledare för Socialdemokraterna att tillföra nya dimensioner till den politiska diskussionen. Oavsett motiven till undanröjandet av honom som partiledare så är jag övertygad om att hans mod att befatta sig med de frågor som först och främst handlar om människor och inte tillväxtmaximering skrämde både motståndare och företrädare inom det egna partiet som känner sig bekvämare med den urbana, handelshögskoleretoriken.
Tillväxtdoktrinen hänger som en skugga över dagens politiska utmaningar. Detta är djupt nedslående givet det faktum att den oreglerade tillväxten och marknadens otyglade framfart faktiskt medför att vi närmar oss ruinens brant. Precis som civilisationen på Påskön gick under till följd av sin egen fåfänga så fördjupar sig vår moderna civilisation, trots goda kunskaper kring överkonsumtionens skadeverkningar, i en ohållbar livsstil. En livsstil som när det kommer till kritan bygger på mångas nöd för att upprätthålla ett fåtals överflöd. För mig är politikens huvudsyfte främst, som Olof Palme så väl sammanfattade det i den berömda intervjun hos David Frost, att efter bästa förmåga bygga ett så värdigt samhälle som möjligt. Det hade varit uppfriskande att få se dagens socialdemokrater ta täten för samhällsutvecklingen med dylika idéer.
Det är viktigt att inse att språket har en betydelse för vilken riktning politiken tar. Löfvéns debattartikel innehåller flera problematiska formuleringar som ger uttryck för en slentrianmässig undfallenhet för nyliberala dogmer. Men i sin helhet så innehåller artikeln mycket gott, även om den inte är särskilt banbrytande. Investeringar i forskning och kompetens är aldrig fel. Men det är ett löfte som gemene moderat också kan slänga sig med. Det som saknas är en vision för vilket samhälle Löfvén vill bygga.
Är den hårt arbetande trebarnspappan det enda idealet? Eller går det att tänka sig ett samhälle där vi faktiskt får ägna större delen av våra liv åt familj, rekreation och utveckling? Där ohälsan minskar stadigt och jämlikhet råder. Det hade varit en synnerligen spännande debattartikel i mina ögon.