Med individens frihet som ändamål har vi i arbetarrörelsen steg för steg skapat ett samhälle där vanligt folk ska kunna känna sig trygga. Att slippa oroa sig för att kunna betala barnens skolgång eller sin egen sjukhusräkning, att veta att skyddsnät fångar om en faller och att vara trygg på jobbet, att få ha rimliga arbetstider och rimlig pension på ålderns höst.
Det är exempel på sånt som skapar trygghet och frihet, sånt som erövrats genom svåra kamper och hårdnackad solidaritet i tidigare generationer, sånt som framstår som självklarheter för den nu uppväxande generationen. Ja, jag vet. Det finns synpunkter på välfärden. Berättigade synpunkter. Men ge dig till tåls, vänta på poängen.
Det är genom att hålla ihop som vanligt folk i generationer byggt det välstånd, den trygghet, den frihet som vi alla nu äger rätt till och tar för given. Kollektivet har varit medlet för att skapa ett samhälle som är ordnat så att människor är fria, oberoende. Det har skapat stort välstånd och gjort så att människor kan leva bra liv, växa och utvecklas, till synes på egen hand.
Och här är vi nu. Individer som så här några generationer senare vant oss vid att ha rätt till det som behövs för att klara oss själva. Därför kan vi också ägna oss åt oss själva mer än åt det gemensamma. Och föreningar, partier och fack har svårt att få medlemmar. Elever gör bara sånt de har lust med. Föräldrar köper sig fria från föreningens lottförsäljning. Politiker (som ju för övrigt är helt vanligt folk) föraktas. Många jag känner ställer frågan varför de egentligen ska vara med i facket. ”Vad fan får man?”
Och i någon mening var det ju detta vi ville. Individens frihet som ändamål.
Men problemet med att minnet av kollektivets kamp bleknar med generationerna är just att det som en gång erövrats inte kan hållas för självklart. Välfärden och tryggheten behöver utvecklas och förstärkas. Friheten och demokratin likaså. Och här kommer poängen: Då behövs kollektivet.
Det är om detta valet står den 9 september. Då väljer vi skattesänkningar eller välfärd. Trygghet på jobbet eller sänkta löner och försämrad anställningstrygghet. Fler bostäder eller hyreshöjningar. Socialdemokraterna eller Alliansen och Sverigedemokraterna.
Så var det förresten dags igen. Riksdagen kallar och jag får för tredje gången den här mandatperioden sätta av mot huvudstaden för att förvalta det förtroende väljarna gett förra valet.