Idrott på gott och ont
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Samtidigt som vi allt oftare får del av elitidrottens många avigsidor med fusk hos aktiva elitutövare, och girighet och maktbegär hos delar av den internationella idrottsrörelsens pampar, är det ändå traditionella folkrörelsevärderingar som fortfarande dominerar inom den svenska idrotten. För hur länge kan man fråga sig.
Idrotten har fått sina törnar de senaste åren. Ibland har man känt sig förflyttad till medias kriminalreportage när man följt vad som händer.
Det har handlat om doping, det har handlat om skattebrott, det har handlat om mutor och mygel. Tyvärr alltid inom den del av idrotten som lockar den breda publiken och som drar åt sig de stora sponsorerna och därmed merparten av idrottens pengar.
När det gällt kampen om de sista centimetrarna, de sista poängen eller det sista målet har fusk och mygel blivit vanligare. I samma takt med att pengarna inom idrotten fått allt större betydelse.
Samtidigt är idrotten som folknöje och underhållning, större än någonsin. Därför har pengarna fått allt större makt, och att de individuella stjärnorna eller de rätta lagen med de rätta ekonomiska resurserna i ryggen alltid har försteg.
Kommersialiseringen av idrotten har sitt pris, men i grunden måste idrotten kunna ge något åt alla, unga som gamla. Idrottens barn- och ungdomsverksamhet får aldrig bli en andrahandsfråga i förhållande till alla elitsatsningar. Det krävs en elit för att inspirera, och för att skapa de förebilder som måste finnas. Det är bredden som ger idrotten dess styrka och dess roll i samhället. Därför får vi aldrig tumma på idrottsrörelsens ansvar för ungdomen.
Alla, och på alla nivåer, som är engagerade i idrotts-Sverige måste ha ett gemensamt ansvar för idrottens ungdomsverksamhet, för unga tjejer och unga grabbar. Inte minst invandrarungdomar.
Staten måste ta sitt ansvar, men även kommuner och landsting måste öka sitt engagemang. Idrottsrörelsen bygger mycket på frivillighet, men ändå behövs en hygglig ekonomisk bas för att bedriva en bra barn- och ungdomsverksamhet. Idrottsämnets tillkortakommande i skolan borde vara en varningsklocka liksom förhållandet att det blivit allt dyrare att utöva sin idrott. Att röra sig, lära sig att motionera eller idrotta är i sin förlängning ett förebyggande hälsoarbete och därmed en investering för framtiden. Särskilt i dessa dagar då ohälsotalen stiger och allt fler får problem med övervikt och andra välfärdssjukdomar.
Idrotten har alltid lockat ungdomar. Här har man fått prova sig fram i olika idrotter. En del har haft framgångar, andra har fått uppleva hur det är att under ordnade former lära sig hålla tider, ställa upp för laget och att öva och träna för att nå resultat. Utan krav och prestationshets. Så måste det vara.