Ideologiskt arv i ny tappning
MORGONDAGENS socialdemokrati "Ett parti i människors vardag". Det har varit ett av partiets motton under det senaste decenniet. Ambitionen som uttrycks på detta sätt är att vi är ett parti som, med våra företrädare, ska vara närvarande där människor finns och verkar. Det är en mycket god målsättning. Än viktigare är att mottot också ger uttryck för att den socialdemokratiska politiken ska ta sin utgångspunkt i människors vardag. Det är här vi har misslyckats.
1931 var motsättningarna mellan arbetare och kapital stora. De ideologiska motsättningarna är nu större än på länge, men det har inte märkts tillräckligt i det politiska samtalet. Samtidigt behövs det svar på den nya tidens problem.
Foto: Pressens Bild
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vilka strukturella förändringar i samhället har fått människors värderingar att förändras som de gjort? För det är onekligen så att värderingarna inom stora samhällsgrupper har förändrats. Den viktigaste förändringen är den vi kan se kopplad till arbetsmarknaden.
Under industrialismens glansdagar var skiljelinjen mellan de som fanns inne på arbetsmarknaden och de som för tillfället stod utanför arbetsmarknaden inte så stor. De arbetslösa sågs som en reserv som när som helst skulle kunna behövas i produktionen. Det fanns därför ett intresse från kapitalets sida att även den arbetslösa delen av befolkningen var välmående och stod på tå när de väl behövdes.
Samtidigt fanns det ett intresse från den breda medelklassen att hålla uppe levnadsstandarden hos de arbetslösa så att dessa inte frestades att ta jobb till lägre löner och på så sätt utöva en press på lönenivåerna nedåt. Situationen var också den att de flesta var lätt utbytbara på arbetsmarknaden. Detta förenade arbetarklass och medelklass i försvaret av en stark gemensam välfärd.
Dessa två sätt att se på de arbetslösa var grunden till det samförstånd som fanns mellan medelklassen och kapitalet kring att upprätthålla en god välfärd för alla.
I dag är situationen en helt annan. Arbetsmarknaden är mer eller mindre uppdelad i en "elit" som upprätthåller de kvalificerade jobben och en "underklass" som ska fungera som billig arbetskraft för de enklare jobben. Dessa förändringar har medfört att alliansen mellan arbetarklass och medelklass brutits. Den välmående medelklassen, med kvalificerade jobb, känner inget behov av att hålla uppe levnadsstandarden för de som står utanför arbetsmarknaden, då dessa inte hotar det egna jobbet eller den egna löneutvecklingen. Därmed har den historiska grunden för alliansen mellan arbetarklass och medelklass fallit.
Inte heller har kapitalet i dag behov av att värna om arbetskraftsreserven på samma sätt som tidigare. I dag slåss kapitalet i stället för lönepress nedåt för de arbetare som utför "okvalificerade" arbeten. Detta för att kunna hålla kostnaderna nere, i den internationella konkurrensens namn. Detta gör att samförståndet mellan arbetarklass och kapital också raderats ut.
Mitt i dessa samhällsförändringar ska socialdemokratin hitta sin nya roll. Det gäller därför att kunna ta med sig det ideologiska arvet och omforma detta i en ny modern tappning, utan att irra bort sig i någon slags orientering mot det allmänborgerliga. Det socialdemokratin misslyckades med i årets val var dels att kunna beskriva sin samhällsanalys, men framför allt att kunna presentera lösningar som fungerar i dagens samhälle och som uppfattas som framåtsyftande. Partiet måste bli skarpare ideologiskt, och kunna ge en klar och sammanhängande berättelse om vårt Sverige.