I väntan på nypotatisen ...
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I verkligheten vet vi att sommaren och semestern kan vara minst lika kravfylld som resten av året. På vintern kan vi gömma oss inomhus med våra misslyckanden. På sommaren, däremot, ska vi inte bara vara solbrända utomhus, vi ska helst vara nyförälskade också. Inrikespolitiken vilar ut, efter Almedalen, men helt har den förstås inte tagit semester.
Bortom rötmånaden väntar ju en valrörelse som lovar att bli ovanligt tät. I väntan på den kan jag konstatera att veckans mest pikanta politiska nyhet bör ha varit gamle storspionen Stig Berglings nyblivna medlemskap i vänsterpartiet. Under nytaget namn, men i alla fall. Beskedet om nyförvärvet har, kan man gissa, mottagits med blandade känslor inom partiet. Men om förre förrädaren hr Hildor Peterzohn i långliga tider med den äran företrätt v i Grönköping, varför skulle då inte hans kollega före detta hr Bergling kunna göra det i Stockholm?
Någon progressiv årstid är sommaren inte. I stället vältrar vi oss i nostalgi på hembygdsgårdar och återvändardagar och i husvagnar och sommarstugor är det plötsligt de gamla vanliga könsrollerna som gäller igen. Visst har jämställdheten gått framåt här i landet, men när vi har semester tar den gärna ett kliv bakåt igen. Då lär mor stå vid spisen - som förr. Och den far som inte ror förväntas åtminstone kunna snickra.
Många stugägare tycks ju faktiskt ha sina stugor mer att ständigt hamra på än till att bo i. Skulle deras byggen någon gång se ut att vara färdiga är det bara ett resultat av virkesbrist eller dålig planering. Ägaren kan då också ertappas på stranden eller i en hammock men det brukar sällan vara länge. Snart har han hittat något nytt att spika på och är i full fart igen.
Behovet att ständigt snickra måste bottna i något ursprungligt. Eller så är det en flykt. Frågan är bara: Från vad? Vad har Danmark som inte vi har? Obehagliga politiker som Pia Kjaersgaard, men också en kulturkanon; ett slags Dansktoppen omspännande hela kulturarvet som togs fram i vintras. Att H C Andersen och Lars von Trier skulle platsa där är ju ingen större överraskning, knappast tv-serien "Matador" heller. Den som vill kan gärna ägna en stund åt att fundera på vad en motsvarande svensk uppräkning skulle omfatta. Strindbergs "Hemsöborna" är förstås lika given som Pippi Långstrump. Liksom Bo Widerbergs "Mannen på taket". Och själv skulle jag nog också bli grymt besviken om inte någonting med Calle Jularbo kom med.
För övrigt har även sensommaren sina glädjeämnen. Nyupptagen mandelpotatis, exempelvis. Med smör och en gnutta salt ... Visst har vi kunnat köpa så kallad färskpotatis i butikerna ända sen före midsommar. Men snart, bara om någon vecka, snackar vi ny-pärern.
Och det är faktiskt något helt annat.