Än så länge gäller det för alla inblandade att tydliggöra skiljelinjerna inom politiken, även mellan oppositionspartierna. Annat kan lämnas tills vi har ett valresultat att förhålla oss till. En Sifo-undersökning publicerad i slutet på förra månaden visade med all önskvärd tydlighet att en majoritet av svenska folket säger nej till vinster i välfärden. Att vinst inte ska tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg fick en betryggande majoritet. Endast 23 procent ansåg att ett vinstuttag var ok.
Frågar man sedan Konjunkturinstitutet, så sker dagens skattesänkningar på bekostnad av morgondagens vård, skola och omsorg. Finansminister Anders Borgs budget pekar även mot att andelen sysselsatta som jobbar i kommunalt finansierad verksamhet minskar. Detta medan alla prognoser pekar på att behoven fler anställda inom vård och omsorg ökar. Dessutom är det tre partier i den borgerliga fyrklövern som i dag har problem med att klara fyraprocentsspärren. Från Folkpartiet över Kristdemokraterna till Centerpartiet. De hörs bekymrade borgerliga röster, bekymrade över att den borgerliga alliansen börjat bli allt mer villrådig. Reinfeldt trampar vatten.
Människor vill ha en fungerande välfärd. En orättvis fördelningspolitik leder till en fortsatt urholkning av samhällssolidaritet och till att människor fortsätter att passiviseras. Vi får ett segregerat samhälle. Därför måste tryggheten sättas i centrum. I en trygg tillvaro växer människorna. De som redan är på skuggsidan, och som hamnat på efterkälken, får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder och har svårt eller helt omöjligt att låna pengar. Otryggheten växer. Något stöd hos Reinfeldt och hans högerregering lär de inte få.
Högeralliansens har fastnat i sin egen retorik. Icke lyssnande till människors verklighet Empati och känsla för de svaga är inget för alliansen. Detta medan samhällsklyftorna blir allt synligare. De flesta av oss känner någon i vår närhet som har svårt att få jobb, är sjuk, men som ifrågasätts och jagas av nitiska byråkrater med ryggstöd från högeralliansen.
De tre oppositionspartierna är olika och skiljer sig från varandra i många frågor. Inget att förvåna sig över. Vi ser samma bild hos alliansregeringen, där åsikterna går isär i en rad frågor. Avsikten med allianserna är inte att skapa ett tvåpartisystem. Det handlar framför allt om profilera vänster och höger inför kommande val. De enskilda partierna står fortfarande för sina egen tillvaro om än med ett större öppenhet för kompromisser än tidigare.
Sedan må det finnas enskilda Socialdemokrater som är skeptiska mot ett samarbete såväl med Miljöpartiet som med Vänsterpartiet. Vänsterpartiets förflutna dogmatism lever kvar och gör att många S-väljare känner olust inför ett samarbete. Inom den fackliga rörelsen finns en stark misstro både mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet som båda upplevs som tillväxtfientliga. Så diskussionen om eventuella allianser av skilda sammansättningar lär få vänta till efter den 14 september 2014.