I väntan på ett nytt huvudavtal
AVTALSRÖRELSEN. Senast den sista mars ska förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv vara klara har det hetat. Annars sätter det käppar i hjulen för förberedelserna inför den väntat tuffa avtalsrörelsen 2010, men det har tydligen gått något grus i maskineriet.
Just nu pågår förhandlingar om ett nytt huvudavtal för svensk arbetsmarknad. Parterna ska förhoppningsvis ha löst alla svåra frågor senast den 31 mars.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Enligt Svenskt Näringsliv är
huvudfrågorna hur framtidens konfliktbestämmelser ska se ut och så turordningsreglerna förstås, som Svenskt Näringsliv helst vill ha bort. Inifrån förhandlingarna har inte mycket avhörts. Det är egentligen bara Jan-Peter Dunker som givit uttryck för vad han vill. Han tror inte att man blir klara till den 31 mars 2009, men under har skett förr.
I en fråga finns det ändå antydningar om positionsförflyttningar, och sådana kan vara positiva för de fortsatta förhandlingarna. Från arbetsgivarsidan har det sedan länge funnits en stark kritik mot hur facken utnyttjar sympatiåtgärder i samband med konflikter.
Nu kan facket tänka sig att införa en form tröghetsmekanism, så att eventuella sympatiåtgärder inte träder i kraft förrän efter några veckors konflikt. I alla fall en liten öppning. Svenskt Näringsliv har dessutom backat från kravet på att helt förbjuda sympatiåtgärder.
På detta sätt pågår förhandlingarna. Det handlar om att ge och ta och inte tappa ansiktet inför sina egna medlemmar. Det som är mest tydligt är slutenheten inom förhandlingsprocessen. Det är svårt att få fram fakta. Så när någon part träder fram och säger något uppmärksammas det, men frågan är vad som sker bakom de ständigt lykta dörrarna.
Förhoppningsvis får vi ett svar den 31 mars.
Men visst finns det viktiga frågor för fackföreningsrörelsen att få reglerade i ett nytt huvudavtal. Om inte för fackens medlemmar. Bara ett om dagens anställningsförhållanden:
Tillfälliga anställningar, korta inhopp vid behov, vikariat, prov-och projektanställningar är anställningsformer som ökat i allt snabbare takt det senaste decenniet. Arbetsgivarna efterfrågar flexibilitet och facken har delvis böjt sig för dessa krav. Konsekvenserna för den enskilde har blivit otrygga jobb, stress och jäkt. Samtidigt önskar sig allt fler ett fast jobb.
Arbetsgivarna eftersträvar, som det alltid heter från det hållet, större möjligheter att sortera bland sina anställda, då blir deltids- och visstidsanställningar allt vanligare. Utvecklingen satte fart under 1990-talets massarbetslöshetsår. Nu är vi tillbaka i samma kris. Facket måste stå upp!
I en sådan utveckling är det alltid de allra svagaste på arbetsmarknaden som drabbas. Det är inte överraskande att det är kvinnor som dominerar bland de visstidsanställda, men här finns också många ungdomar och invandrare.
När arbetsgivarna i debatten angriper den stelbenta, och som det heter, gammalmodiga svenska arbetsrätten, har man redan lyckats skapat anställningsförhållanden som är otrygga. Så kallade "springvikarier" och projektanställningar har ökat explosionsartat under de senaste åren.
Normalt är att parter i en tuff förhandling håller tyst i de längsta om sina egna krav och hur långt en förhandling traglat sig fram. När det gäller förhandlingarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal för arbetsmarknadens parter, som förhoppningsvis ska ha räckvidd något eller ett par decennier framåt, är det nödvändigt med sekretess. Alla vill vinna. Ingen vill sitta med Svarte Petter.
Ett nytt huvudavtal måste det accepteras av samtliga organisationer inom LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Ingen lätt uppgift att övertyga alla. Kompromisserna måste hagla i luften.
Bild från en arbetsplats:
Bildtext:
Just nu pågår förhandlingar om ett nytt huvudavtal för svensk arbetsmarknad. Parterna ska förhoppningsvis ha löst alla svåra frågor senast den 31 mars.