Företrädare för både Centerpartiet, Liberalerna och Moderaterna har i dagarna uttalat sig kritiska till barnbidraget så som det ser ut idag. Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Magnus Ek har motionerat om ett behovsprövat barnbidrag. Ek menar att barnbidraget bara ska gå till de familjer som “behöver det”, och inte som det är nu att det är ett generellt bidrag även barn till rika föräldrar får.
Det går alltid att, som regel, ana ugglor i mossen när högern verkar vara emot rika och på vanligt folks sida. Då är det alltid något lurt i görningen. Jonas Sjöstedt (V) kommenterade förslaget och sa att om behovsanpassat barnbidrag införs blir det som sedan återstår som någon slags allmosa.
Det är korrekt. Det är en gammal högerstrategi att göra idén om välfärdsstaten mindre attraktiv genom att exkludera folk från den. Att göra vår gemensamma välfärd mindre värd att betala till för den som sedan inte får ta del av det gemensamma.
Den enda välfärd högern egentligen genom tiderna velat ha är just allmosor, välgörenhet. Och om du är mottagare av välgörenhet gör det inte bara att du blir underlägsen de som betalar, du hamnar dessutom i en sorts skuld.
Överklassen mår gott om arbetarklassen känner tacksamhetsskuld gentemot de rika som så generöst ger av sitt för att pröjsa exempelvis barnbidrag eller barnhagar eller annat som förr i tiden var just behovsanpassat. Det var, förr, just ett sätt för överklassen att tygla underklassen. Högerns våta dröm sedan de hade adliga titlar och cylinderhattar och sånt.
Att vi exempelvis har ett generellt barnbidrag som utdelas även till rikas barn, eller att alla barn i Sverige har rätt att gå i förskola även de med arbetslösa föräldrar, det beror på att vi för ungefär 100 år sedan bestämde oss för att alla barn i Sverige ska ses som lika mycket värda i statens ögon. Oavsett familj.
Det handlar om varje människas frihet. Frihet från klassamhället. För nog kan barn från en fattig familj upplevas behöva pengar mer än barn från en rik familj, men hela idén om välfärdsstaten utgår ju ifrån att hemmet och bakgrunden inte ska avgöra vad du får för förutsättningar i livet. Inte ens när du är liten.
Tro heller inte att rika barn automatiskt har pengar för att föräldrarna har det. Pappas plånbok sluts sekunden ungen får låga betyg på sitt första prov, eller gör ett, enligt föräldrarna, dåligt val av gymnasieprogram. Eller har fel åsikter. Eller blir kär i fel person. Och det är lika mycket en fråga om frihet.
Visst kan det uppfattas som små problem rika kan tänkas ha, lite som i den där spelreklamen när pappan råkar ta nycklarna till fel lyxbil när han ska ut och köra. För en familj som har svårt att få kronorna att räcka till mat varje månad kan det tänkas provocerande att vi alla betalar till en gemensam pott som även rika får ta del av.
Men välfärd är inte lyx. De som faktiskt är rika och lever med lyx vet det, för de klarar sig även utan en stark gemensam välfärd. Det fina med välfärd är att vi alla bidrar till den, och vi alla får ta del av den, i en motiverad balans. Plockar man bort något från det ena är det helt enkelt troligt att den andra vågskålen tippar över. Vilket såklart den ideologiska högern vill.