I skuggan av Robert Mugabe

Piteå2008-09-09 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När Robert Mugabe var i Johannesburg - och i nyhetscentrum - för några veckor sedan var jag bara några hundra meter bort. Han var på toppmöte med SADC - Southern African Development Community.
Jag var på strategimöte med SAGPA - Southern African Gender Protocols Alliance. Ett 60-tal kvinnor från olika organisationer i de 14 SADC-länderna finslipade argument och handlingsplaner inför att toppmötet skulle ta beslut om ökad jämställdhet. I fyra år har förberedelserna pågått.
När toppmötet som en av de sista punkterna skrev under protokollet orsakade det inga stora nyheter. Men Thabo Mbeki, Sydafrikas president och ordförande i SADC, förklarade efteråt att det var ett av de viktigare besluten. Det innebär bland annat att jämställdhet ska skrivas in i alla ländernas grundlagar, att minst 50 procent kvinnor ska finnas i alla beslutsfattande församlingar till år 2015 och att våldet mot flickor och kvinnor ska halveras.

Nyheter från södra Afrika handlar ofta om de enorma problem regionen dras med: fattigdom, hiv/aids, våld mot kvinnor, kriminalitet, arbetslöshet, korruption, klass- köns- och rasbarriärer. Eller om politiska strider, som i Zimbabwe. Allt detta finns. Men mina intryck av tre veckors vistelse ger också en annan bild. Jag mötte kraftfullhet, skicklighet, värdighet - och kollektiv mobilisering. Så som man arbetade i anti-apartheidrörelsen.
Ser man till ett av mina huvudintressen, mediekritik ur ett genusperspektiv, märker man strax att det är i södra Afrika det händer. Här har man framgångsrikt kopplat mediernas roll till social utveckling, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Kommersiella medier ser sig som väktare av yttrande- och pressfrihet men har svårt att se sin bevarande roll när det gäller diskriminerande maktstrukturer. De speglar status quo vilket inte är ett neutralt eller rättvist tillstånd. Mönstret för kvinnors och mäns representation i nyheter är likartat i Sverige och Sydafrika. Män dominerar i nyhetsutbudet. Konsekvensen är att kvinnors yttrandefrihet begränsas - det handlar alltså om att vidga yttrandefriheten. Ett skäl till att medvetenheten är större i Sydafrika kan vara att medierna delvis demokratiserats efter apartheid. Den sydafrikanska sanningskommissionen kom fram till att medierna var långt ifrån opartiska under apartheid. De legitimerade i stället en vit överhöghet som assisterade regimen att upprätthålla det rasistiska systemet. Medierna reproducerade rasism, helt enkelt, precis som de fortfarande reproducerar mäns överordning över kvinnor.

Augusti är den nationella kvinnomånaden i Sydafrika. Den 9 augusti 1956 marscherade 20 000 kvinnor till regeringsbyggnaderna i Pretoria för att protestera mot de rådande passlagarna. Därav är 9 augusti en helgdag. Därför var det symboliskt viktigt att just detta toppmöte gav jämställdhet en framskjuten plats. Protokollet löser inte kvinnors alla problem - men det ger möjlighet att utkräva ansvar. Känner jag de afrikanska aktivisterna rätt är de redan igång med det.


Läs mer om