”Här Rosmarie, syns blåa Nämndöfjärden
med vita segel i sydvästlig vind!
Hur ljuvligt långt från stadens larm och flärden vår stuga ligger mellan björk och lind!
Hör våra tallars sus! Se fältens gröda
i soligt lä av granars gröna mur!
Himlen är blå och stugorna är röda
och svart blänker Larssons tjur.
Känn lindens doft och doft av kaprifol!
Hör, göken han gol!”
Ja, Taube och midsommar är något speciellt för oss och midsommarafton borde vara vår nationaldag i stället för den ifrågasatta 6 juni. Det första historiska belägget för ett nordiskt midsommarfirande finns redan i de isländska kungasagorna från 1200-talet. Så Gustav Vasa släng dig i väggen.
Strax börjar samhället gå på tomgång när de flesta av oss har några veckor sommaledigt. Riksdagen slår igen och avslutar sitt riksdagsår.
Nästa börjar inte förrän i början på oktober. Därmed inte sagt att politiken tar sommarvila. Ingalunda.
Den traditionella politikerveckan i Visby närmar sig med stormsteg. Så första veckan i juli är redan bokad för kanske spännande politiska utspel. Det är ju bara drygt ett år till nästa val och de politiska knivarna slipas redan.
Annars har de politiska trätofrågorna under våran knappast överraskat:
den ekonomiska ojämlikheten som växer, arbetslösheten drabbar allt fler och en skola som befinner sig i fritt fall. Bara för att nämna några politikerområden.
Mönstret är vid det här laget välbekanta med en regering i försvarsposition och en opposition som samlar sina styrkor och där Stefan Löfven inget högre önskar än att valet 2014 vore avklarat så att han med en helt annan tyngd kan leda sitt parti. Kanske och förhoppningsvis som vår näste statsminister.
Det som dominerar den politiska debatten och som ett självspelande piano, är de försämringar av välfärden som alliansen genomfört och planerar att genomföra.
Skattesänkningarna, de så omtalade, har vanligt folk inte sett så mycket av. De försvann med höjda a-kasseavgifter och andra pålagor i socialförsäkringssystemet. En ryckig politik som ger med ena handen och tar tillbaka något mer med den andra får föga gehör.
Menar alliansregeringen att det inte spelar någon roll att sjuka och arbetslösa ska betala skattesänkningar för friska med jobb? Spelar inte någon roll att regeringen avskaffat av förmögenhetsskatten för att berika dem som redan har? Är högeralliansen så jämställd att det inte spelar någon roll att sänka biståndet för de allra fattigaste i världen eller fördubbla antalet karensdagar och jaga sjukskrivna med blåslampa?
De mörka molnen är fler än de ljusa. Så kan man just nu karakterisera den svenska ekonomin. Andelen arbetslösa bara växer liksom varslen.
För att inte tala om den kroniskt höga ungdomsarbetslösheten och den numer cementerade långtidsarbetslösheten.
Om inte detta vore nog har vi en synnerligen passiv regering.
Så Evert Taubes idylliska sommarskildring är för många en ouppnåelig dröm i ett idyllien som vi kanske alla drömmer om ska kunna bli verklighet någon gång och i vår egen värld. Om inte annat så för en dag. Nu ska jag gå och klä majstången. Det är midsommar.