I midsommarens sköna tid
Firande Midsommar är något speciellt för oss. Det första historiska belägget för ett nordiskt midsommarfirande finns i de isländska kungasagorna från 1200-talet. Midsommarhelgen är den självklara porten till högsommaren och semestertider. Kommande lata dagar i hängmattan eller i aktiviteter för nya upptäckter väntar runt hörnet.
Midsommar är upptakten till den svenska högsommaren. Många inleder sin semester nästa vecka, men en riktig semester är inte alla givet. Alltför många måste stanna hemma. Finanskrisen slår hårdast mot de svagaste hushållen.
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1965 förlängdes semestern till fyra veckor och från 1978 gäller lagen om fem veckors semester. Så visst finns det möjligheter till avkoppling och för att ladda livsbatterierna, men sedan är frågan om alla som vill också kan använda sig av semestern till välbehövlig vila och avkoppling. Även om allt fler säger sig ha råd med semester är det fortfarande alltför många som ställs vid sidan om. Inte minst nu när finanskrisen slår hårt mot många hushåll, där människor varslats om uppsägning eller förlorat jobbet. Då måste man vända på slantarna. Semestern kan bli hemmavid.
A-kassan förslår inte längre efter Reinfeldt-regeringens nedmontering till extrasatsningar. Försörjningsstöd vill ingen ha, men många kommer att tvingas gå till socialkontoret för att få sitt bidrag. Bara för att överleva vardagen. Midsommar är inte bara ljus. I år finns också en dyster bakgrund till midsommarglädjen.
Föga förvånande visar det sig att grupper som tagit mest stryk av försämringar i a-kassa och annat också är de som har svårast att använda semestern till vad den borde vara. Stora barnfamiljer, ensamstående med barn, arbetslösa och ungdomar som nyss flyttat hemifrån har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Det är ofta omöjligt att lägga undan pengar till semestern.
Det är ingen liten grupp det handlar om. En undersökning som LO gjort visar att det rör sig om över 400 000 LO-medlemmar och deras familjer. Alltså kanske uppemot dryga miljonen människor.
Under de sämsta åren på 1990-talet var antalet ännu högre, men i år kan även 1990-talets kris slås med råge. De som bäst behöver koppla bort alla svårigheter har inte en chans.
För ensamstående, som ofta lever på marginalen, tillkommer dessutom ofta ytterligare ett problem. Karensdagar och lägre sjukersättning gör att semesterdagar används när de själva blir sjuka eller när de måste vårda sjukt barn. Man har helt enkelt inte råd att vara borta med ett inkomstbortfall som följd.
Vi har ett sommarens tvåtredjedelssamhälle. De som har råd använder semestertiden till resor och äventyr. Medan den tredjedel, som inte har råd, sitter hemma och längtar till det som så många andra upplever som en del av en viktig livskvalitet.
Samtidigt är detta den grupp som har störst behov av att komma bort från den grå vardagens slit och ständiga bekymmer för hur man ska få pengarna att räcka fram till nästa löning. Många upplever att de ställs vid sidan.
Den nya fattigdomen märks inte minst i semestertider.