Kobane, en stad med fyrahundratusen innevånare inte långt från turkiska gränsen i norra delen av Syrien, är en stad fylld av fruktan inför morgondagen. Stadens kurdiska befolkning lever i skräck för att jihadistgruppen IS (Islamiska staten) ska ta över staden. Halva stadens befolkning har redan flytt av rädsla för vad IS ska göra med befolkningen om man lyckas överta den belägrade staden.
Under den senaste tiden har den USA-ledda koalitionen flygbombat delar av Kobane för att på så sätt försvaga IS-gruppernas styrka. Detta har hittills inte varit särskilt lyckosamt. Trots flygbombningarna har styrkorna lyckats tränga in i delar av stadskärnan och journalister på den turkiska sidan rapporterar att IS-flaggan ses vaja från en del hustak i Kobane. Is-styrkorna har således på mindre än en veckas tid lyckas flytta fram sina positioner med flera kilometer – trots att de flygbombats.
Berättelser från de flyende kurderna handlar om fruktansvärda övergrepp från IS-styrkorna. Ett flertal händelser kan närmast beskrivas som rena massakrer. IS-styrkorna agerar med fruktansvärd brutalitet. Vittnesmålen om plundringar, tortyr, våldtäkt, kidnappningar och halshuggningar är många. Befolkningen i Kobane fruktar med rätta ett regelrätt blodbad om staden faller.
IS, den islamiska statens, mål är att skapa ett sunnimuslimskt kalifat. Det finns därför all anledning att frukta att IS kommer att bedriva en etnisk rensning i de områden som de lägger under sig. Detta får bara inte hända. Det vi ser hända framför oss är en humanitär katastrof av stora mått. Världssamfundet måste göra allt som står i sin makt för att skydda den civila befolkningen i området.
Men situationen är svår. Den kurdiska milis som håller stånd mot IS är dåligt utrustad. De har endast lätta vapen att försvara sig med medan IS har tunga amerikanska vapen som de kom över när de erövrade staden Mosul. Det övertag som IS har är stort. Utan stöd från omvärlden är staden Kobane dömd att falla liksom många andra städer och byar i området.
Världssamfundet blundade alltför länge inför det hot som IS utgör. Detta hänger säkerligen samman med att den kurdiska befolkning som IS slagit mot till stora delar sympatiserar med PKK och det terroriststämplade kurdiska arbetarpartiet. Men nu är det dags att vakna. Civila människor massakreras, våldtas och torteras. Att de kanske sympatiserar med PKK får då inte tas som ursäkt för att offra dem på IS-altaret. Nu handlar det om att världssamfundet måste försvara människors liv. Det får vara det enda överskuggande i detta läge. Annars är risken stor att den profetia som chefen för försvarsmyndigheten i Kobane uttalat kommer att besannas. Han sade i en intervju för en tid sedan att om IS-styrkorna tar sig in i staden så kommer staden att bli en begravningsplats såväl för befolkningen som för IS-styrkorna. Han sade dessutom: ”Antingen vinner vi eller så dör vi. Vi kommer att slåss ända till slutet”. Oavsett hur det går är det den civila befolkningen som får betala priset.
Vi får inte svika de människor som nu fruktar för morgondagen i de områden där IS rycker fram. Världssamfundet måste helhjärtat nu gå in i försvaret av de civila. Annars kommer historiens dom att bli hård över alla oss som blundade.