I huvudet på en stockholmare
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har pratat med många olika människor, och har hört många åsikter. Det har varit svårt att hitta en rak linje. Men de synpunkter jag fått höra har väckt en rad tankar hos mig.
En av de saker som varit tydligast är något jag inte hört. Något som jag möter allt för ofta i Norrbotten. Knappt någon av dem jag talat med har varit kritisk mot Mona Sahlin på det sätt som många jag möter i Norrbotten. Hemma händer det med jämna mellanrum att jag stöter på människor som börjar med att fråga när vi ska byta ut Mona Sahlin. Det har ingen gjort här. En annan sak som skiljer är att samarbetet med Miljöpartiet uppfattas som mycket positivt och som ett lyft även för det socialdemokratiska partiet. Många pratar om att det rödgröna samarbetet hjälpt till att förändra imagen av partiet i rätt riktning. Det är ju inte precis det vanligaste i det politiska samtalet om jag möter någon på gatan i Piteå eller Arjeplog. Då är det ju mest bensinpriset som nämns i samband med Miljöpartiet.
En del tydliga saker har jag ändå tyckt stått ut i diskussionerna som gemensamma nämnare. Det absolut tydligaste är vikten av valfrihet. Många tycker att Socialdemokraterna är för rigida gällande
alternativa driftsformer när det gäller vård, skola och omsorg. Man tycker att det är viktigt att kunna påverka genom att få välja vem man anlitar. Många säger också att det känns som om man har kontroll, för om man blir missnöjd så kan man byta utförare. Med bara
offentlig verksamhet är man utlämnad och kan inte påverka alls. Detta är ett gigantiskt misslyckande för oss socialdemokrater. Vi borde ha kunnat utforma de offentliga verksamheterna så att medborgarna känner ett sådant förtroende för verksamheten att man inte vill byta, och att man som medborgare känner att man har en chans att påverka hur verksamheten utformas. Men nu är det som det är. Och då måste vi lyssna på människorna och vilka behov de uttrycker.
En annan sak som slagit mig är hur många som inte känner sig trygga i de skattebesked som de rödgröna lämnat. Man har inte uppfattat, eller inte förstått, att det är enbart det sista steget jobbavdraget som de rödgröna vill plocka bort. Man tror att vi ska ta bort hela jobbskatteavdraget. Det accepterar man inte. Här har partiets företrädare ett hästjobb att göra. Man måste nå ut till medborgarna så att inga missförstånd finns i denna fråga. I Norrbotten är det inte så ofta man möter folk som tar upp det slopade sista steget i jobbskatteavdraget. Det verkar vara en icke-fråga.
Det blir en stor utmaning för partiledningen att hitta en strategi för hur man ska kunna hålla ihop politiken så att såväl väljarna i storstäderna som i övriga Sverige känner förtroende för den
socialdemokratiska politiken. Vi måste hålla ihop Sverige. Men det jag är rädd för är att den splittring vi såg i senaste valet kommer att förstärkas. Blå storstadsregioner och ett rött Sverige i övrigt. Det är inte bra.