Ganska snart vändes uppmärksamheten bort från jordskalvet och inriktades istället på kärnkraftverk i de aktuella områdena. En explosion inträffade på ett av verken och det var uppenbart att människan förlorat kontroll över de tekniska underverken. Utrymningsregionen blev allt vidare, vilket visar att myndigheterna fruktade ökade utsläpp av radioaktiva ämnen. Som vanligt är informationen knapphändig. Myndigheterna vill framför allt undvika panik. På grund av osäkerheten kring reaktorerna kan man tala om en ständigt pågående katastrof.
Japan är ju det enda land i världen som utsatts för atombombsangrepp (år 1945) och man vet mest i världen om strålning och alla dess risker. Men det som hänt och händer är ingen regional fråga eller enbart en japansk angelägenhet.
Haverierna i Tjernobyl och Harrisburg påverkade energipolitiken i många länder; Fukushima kommer också att göra det. I Sverige har alliansregeringen öppnat för en utbyggnad av kärnkraften. Särskilt Folkpartiet vurmar för den rena och säkra energikällan. Centern, som en gång hade kampen mot kärnkraften som sin huvudfråga, fällde ned näbben. Det var viktigare att hålla samman högerregeringen än att bomma igen atomkraftverken.
Men katastrofen i Japan visar att framtiden inte kan byggas upp kring kärnkraft. Det är att bygga in ett stort mått av otrygghet i samhället. Hur noga man än är i kontrollerna så kan naturkatastrofer snabbt förvandla en mönsteranläggning till ett rykande inferno.
I Sverige folkomröstade vi för trettioett år sedan om kärnkraften. Den segrande linjen (avveckling med förnuft) talade om att fasa ut reaktorerna; årtalet 2010 nämndes. Men regeringar av olika kulör gjorde inte så mycket för att förverkliga beslutet. Istället har utbyggnadsanhängarna vunnit mark och propagandan för kärnkraft (och mot vindkraft och andra alternativa energikällor) har tilltagit. Man vill gärna sätta töntstämpeln på kritiker av kärnkraft, framställa dem som drömmande skogsmullar i verklighetens utmarker. Men det kommer att bli svårare nu ...
Det är dags att åter driva tanken om det gröna folkhemmet - och där finns det ingen plats för kärnreaktorer. Det handlar om att fasa ut de reaktorer vi har i drift och ersätta dem med kraft från förnyelsebar energi. Det går, om bara viljan finns.
En stor del av Sveriges framgångar kan härledas till basindustrierna, som slukar enorma mängder energi. Och just omtanken om dessa industrier gör att vi måste se till att deras maskiner drivs med kraft från förnyelsebar energi. Att hänga upp framtiden på den farliga kärnkraften är som att spela rysk roulett.
Socialdemokraterna har ett bra läge: damma av konceptet om det gröna folkhemmet och kräv avveckling av de befintliga reaktorerna.