Kyla och snö har under denna vinter åter skapat rubriker.
Visst är det bra att SJ i god tid bestämmer sig för att lägga ner tågtrafik i de värst drabbade områdena, visst är det utmärkt att vi SMHI håller oss underrättade, men det finns andra sidor.
Elförsörjningen under bistra vinterdagar visar sig även bli ett problem, men inte så påtagligt som tidigare vintrar med nära nog rekordöverskott av snö. Själv har jag drabbats av ett tiotal korta eller längre elavbrott de senaste veckorna, men nu ska vädret bli bättre och mer vårligt lovas det, så det värsta är förhoppningsvis över nu.
Inte oväntat är landets elkunder något missnöjda med elbolagen. Ja, siffrorna för förtroendet ligger lägre än för alla jämförbara konsumentriktade företag. De många elavbrotten har satt sina spår liksom svårtydda elräkningar och dålig service. Det är dessutom svårt att få tag på någon ansvarig som vill säga något.
Elavbrott, korta eller långa har vi fått lära oss leva med de senaste åren. Vissa områden i vårt land är mer utsatta än andra.
Ofta är det i glesbygd som de mest omfattande avbrotten sker. Inte minst är det lantbruksföretag som drabbas, men även många enskilda. De som drabbas är förståeligt nog minst sagt irriterade över sakernas tillstånd. I vintertid är ett elberoende land.
Lite historia. Avregleringen 1996, som inom parantes hos tillskyndarna till denna ”reform” skulle ge oss billigare och säkrare el har i verkligheten medfört högre kostnader för konsumenten för både elen och distributionen av denna.
Nutid. När vi drabbas av elavbrott och när elen behövs som mest, som denna kalla vinter, får vi inte säkra leveranser. Samtidigt höjs elpriserna. Orsak? Ingen vet. Ledningarna som distribuerar el finns där de fanns tidigare och det finns ingen susning om att våra vattenreservoarer vid de stora kraftverken sinat. Våra kvarvarande kärnkraftverk levererar.
Elföretagen ockrar på att människor måste ha en fungerande elförsörjning för att klara sin vardag. Allt medan ansvariga politiker tiger. Både elavgifter och framförallt nätavgifterna stiger ständigt.
Det tycks inte finnas en vilja att reglera framförallt de galopperande nätavgifterna. Politikerna ojar sig, men gör inget. De har ju råd att betala.
Sedan år tillbaka har elbolagen ansträngt sig för att se till att utsatta elledningar inte ska drabbas när det börjar blåsa hårt och träd fälls över ledningsgatorna. Detta arbete måste gå med snigelfart, eftersom de ständiga elavbrotten upprepas. Främst i glesbygd.
Det vi betalar dyrt för ska också levereras. Borde vara en självklarhet. Vattenfall, Fortum, E.ON , som är de tre oligarkerna på elmarknaden, brukar i andra sammanhang tala sig varma för marknadskrafterna och konkurrensen. De marknadskrafter och den konkurrens som de själva satt ur spel.
Som konsumenter har vi alla har vaggats in i en trygghet, där situationen för elförsörjningen målats i optimistiska färger.
Tillgången på el har framställts som så gott och som eller nära nog obegränsad. Överskott finns.
Handfast kan vi, med vittnesmål från många konsumenter, åter konstatera att verkligheten är en helt annan.