I elavbrottens spår
OVÄDER. Ja, så var vi där igen. För två år sedan Gudrun. För någon vecka sedan kom så Per, då närmare 300 000 hushåll blev utan elförsörjning och tiotusentals utan fast telefoni. Till helgen kan en ny storm dra in över södra och mellersta Sverige. Självfallet kan ingen hindra ett oväder. Däremot måste man ånyo ifrågasätta elbolagens och samhällets beredskap.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Under det senaste året har mer än varannan privat elkund någon gång råkat ut för ett strömavbrott. Då är det inte att förvåna sig över att upprörda medborgare blir heligt förbannade. Är vi för mjäkiga?
Elavbrott har vi fått lära oss leva med de senaste åren. Vissa områden i vårt land är mer utsatta än andra. Ofta är det i glesbygd som de mest omfattande avbrotten sker. Inte minst är det lantbruksföretag som drabbas, men förstås också många enskilda. De som drabbas är minst sagt irriterade över sakernas tillstånd.
Först betalar de efter avregleringen, som enligt dess tillskyndare skulle ge oss lägre elpriser, dryga kostnader för sin el. Dessutom på räkningar som knappt jurister kan tolka. Sedan drabbas de av att denna dyra el inte levereras. Och det märkliga är att de flesta strömavbrott tycks ske under vintertid, då en eluppvärmd fastighet snabbt kyls ut.
Som vanligt får kunderna inget stöd från de allenarådande elbolagen. Samstämmigt menar dessa att de sköter eldistributionen på ett utmärkt sätt. Dessutom har man sedan år tillbaka ansträngt sig för att se till att utsatta elledningar inte ska drabbas när det börjar blåsa hårt och träd fälls över ledningsgatorna. Detta arbete måste gå med snigelfart, eftersom de ständiga elavbrotten upprepas och flerfaldigas.
För de många människor som drabbas av elavbrott är detta ingen tröst. De vill att en vara de betalar dyrt för också ska levereras. En självklarhet. Vattenfall, Sydkraft och Fortum, som är de tre oligarkerna på elmarknaden, brukar i andra sammanhang tala sig varma för marknadskrafterna och konkurrensen. De marknadskrafter och den konkurrens som de själva satt ur spel.
Vid sådana här tillfällen avslöjas på ett pinsamt sätt ihåligheten i eljättarnas argumentation. Istället för att möta sina kunder med klar och tydlig information, och gärna en ursäkt, så försöker man förringa problemen. Dessutom på ett arrogant sätt. På annat sätt kan man inte tolka den representant för ett av de stora elbolagen som på fullaste allvar menar att elavbrotten kommer att bli ännu vanligare i framtiden. Vad har vi då att vänta oss?
Tänk om Sverige i vinter också skulle bli riktigt nerkylt. Då kommer nya svagheter i vårt elsystem att visa sig. Både vad gäller tillgången på el och på hur eldistributionen fungerar. Vi alla har sedan länge vaggats in i en trygghet, där situationen för elförsörjningen målats i optimistiska färger. Tillgången på el har framställts som så gott som obegränsad. Handfast kan vi när som helst blivit varse att verkligheten är något helt annan.
Något har gått riktigt snett. Den konkurrens som det talades så vitt och brett om i samband med avregleringen 1996 existerar inte. Konsumenterna har hamnat i kläm. I första hand de med små inkomster och stort elbehov. Framförallt äldre med låga pensioner som bor kvar i sina eluppvärmda fastigheter. Det är hög tid att avregleringens negativa följder undanröjs.