Hushållsnära, men bara för vissa
REFORM. En av de många reformer som den borgerliga alliansen lyckliggjort en del av den mer välbeställda befolkningen i vårt land med är skattesubventioner för så kallade hushållsnära tjänster. Centerledaren Maud Olofssons eget lilla bidrag för ett rättvisare Sverige.
Näringsminister Maud Olofssons förhoppning om rusning efter hushållsnära tjänster har kommit på skam. Det är bara i storstädernas välbeställda villaområden som tjänsterna utnyttjas.
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Enbart sex procent av svenskarna har utnyttjat den nya förmånen att kunna dra av på skatten för hjälp i hemmet.
Ansökningarna om bidrag visar också att stockholmarna, i de välbeställda förorterna, ligger i topp. Tätt följda av medelklasshushållen i Göteborg och Malmö.
Detta är en reform som svenska folket önskat sig, säger hon med sedvanliga brösttoner och utan en enda logiskt sammanhängande tankekedja.
Visst kan var och en som så önskar anställa någon som kommer och städar eller gör andra tjänster i hemmet, men det ska självfallet ske utan speciella skattelättnader. En dålig tanke kallas nu för en reform.
Maud Olofsson skapar ett nytt kvinnligt låglöneproletariat, som dessutom ska få sämre a-kassa och sämre sjukersättning och i en framtid usel en pension. Eller som företrädare för alliansregeringen uttrycker det : Vi måste få större lönespridning i Sverige. Läs: lägre löner för de många och högre för allt färre. Klassamhället åter.
Enligt centern hela 10 000 nya jobb skapas. Låglönejobb, och vem ska städa hemma hos den lågavlönade hemhjälpen?
Det är alltid bättre att folk jobbar, om också i låglönejobb, än att det måste försörja sig på bidrag. Det är argument som vi får höra från dem som redan har ett bra jobb och en hög lön.
Det var ekonomen Anne-Marie Pålsson, numer riksdagsledamot för moderaterna, som en gång satte fart på den så kallade pigdebatten. Nu har näringsminister Maud Olofsson tagit patent på frågan.
På pappret kan det låta enkelt att med hjälp av subventioner skapa utrymme för hushållstjänster. Säkert finns också här och var behov av dem. Då framför allt för många äldre som kan och vill bo kvar i hemmet.
De högavlönade dubbelarbetande familjer som skulle vilja ha hjälp med städning och annat kan däremot själva betala vad det kostar. Det har de råd med utan subventioner eller skattereduktion. Nu ville alliansregeringen något annat. Snabbt genomförde man en så kallad reform som nu visar flera baksidor. De som i andra sammanhang motsätter sig allt vad subventioner heter ropar i detta fall högst efter sådana. Märkligt.
Sannolikt skapar vi ytterligare en tjänstesektor som bara vänder sig till kvinnor, kvinnor som kommer att få låga löner som de får svårt att leva på. Ett förhållande som vi redan känner väl från dagens arbetsmarknad, där de kvinnodominerade jobben inom handel, vård och omsorg är lågt avlönade. Vi har öppnat för ett nytt kvinnodominerat låglönejobb.
Som motpol finns behov av nya tjänster inom vård och omsorg. Medan vissa politiker talar om hushållsnära tjänster talar de vårdanställda om att de inte hinner med sina arbetsuppgifter, att de måste prioritera bort den omsorgen i sitt arbete för att hinna med de viktigaste rutinerna.
Det är inom vård och omsorg som nya resurser måste till. Behoven bara växer. Inom äldrevården vet vi till exempel att det inom var fjärde kommun erbjuds städning bara var tredje vecka. Hjälp att duscha kan det bli högst en gång i veckan. Det är här resurserna ska satsas, men så långt sträcker sig inte Maud Olofssons blick.