Hur blir det med arbetsrätten ?
Riksdagen har fattat beslut om Lissabonfördraget. Vänsterpartiet och miljöpartiet lyckades inte samla så många röster som krävdes för att få beslutet om det nya EU-fördraget uppskjutet ytterligare ett år.
Mona Sahlin hoppas att Lissabonfördraget blir bra för Sveriges löntagare, men det är många som tvivlar och som nu måste övertygas. Detta trots flera osäkerhetsfaktorer.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kan ni garantera kollektivavtalen i det nya EU-fördraget?
Tanken bakom den nya grundlagen är att göra EU lite mer demokratiskt och handlingskraftigt. Hur det blir med det är det svårt att sia om.
Ett vet vi säkert, eftersom Irland sagt nej till fördraget i en folkomröstning kommer det inte att genomföras förrän irländarna övertygats om dess förträfflighet och genomfört en ny folkomröstning.
Alla 27 EU-länder måste vara eniga. Mot den bakgrunden borde den socialdemokratiska riksdagsgruppen och Mona Sahlin valt att avvakta. Det finns frågetecken som måste redas ut.
Inte minst efter Lavaldomen. I domen slogs fast att Byggnads blockad av ett lettiskt skolbygge i Vaxholm hösten 2004 var olaglig, eftersom den stred mot nuvarande EU-fördrag, en dom som rubbade balansen mellan den fria rörligheten för tjänster och de fackliga rättigheterna.
Domen handlade framför allt om rätten till konflikt för att tvinga ett utlandsägt företag att acceptera värdlandets kollektivavtal. I denna för Sverige och fackföreningsrörelsen viktiga fråga är Lissabonavtalet otydligt. Det finns olika tolkningsmodeller. Jurister som specialiserat sig på EU-rätten hävdar att domen i framtiden inskränker de fackliga rättigheterna.
LO-kongressen sade tidigare i år ett rungande nej till att Sverige ska skriva under fördraget innan EU blir tydligare och ger garantier för att svensk arbetsrätt ska gälla i Sverige. Sedan sitter en svensk Laval-utredning, som ännu inte lämnat sin tolkning av hur EU-domen i Vaxholmsmålet ska tolkas och hur en svensk lösning på problemet kan se ut. Det är först den 15 december som Medlingsinstitutets chef Claes Stråth lämnar sin utredning om hur svensk arbetsrätt kan tvingas förändras förändras för att inte strida mot EG-rätten. Ingen enkel uppgift.
Parallellt pågår förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden. I dessa är det självfallet knappt styrfart i avvaktan på vad Stråth kan komma med. Så viktiga frågor som konflikträtt och anställningsskydd har man ännu inte hunnit snudda vid.
Från arbetsgivarna vill man helst se en uppmjukning av lagen om anställningstrygghet (Las) och att konfliktreglerna förändras. Allt för att gynna arbetsgivarparten på arbetstagarnas bekostnad. Svenskt Näringsliv vill se ett svagare fack. För att nå det målet förlitar man sig på stöd från högeralliansen. Från LO är man noga med att den grundlagsskyddade konflikträtten inte kan förändras. Den måste ligga fast, men öppenheten i andra frågor är stor. Allt syftar till att ett nytt avtal ska komma till stånd, som både ger arbetstagare som arbetsgivare får en ny grund att stå på.
Detta efter 70 år med Saltsjöbadsavtalet. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är dock öppen för att se över delar konflikträtten. Och visst kan det finnas anledning att se över de blockader som sker mot enmansföretag, vilket knappast medialt har lyft fackföreningsrörelsen, men det handlar om så mycket mer.
Svenska avtal ska gälla på svenska arbetsplatser. Något som det måste vara en självklarhet för socialdemokraterna att slå vakt om.
Löntagarintressena får inte dribblas bort. Även om många misstänker att turerna för ett snabbt riksdagsbeslut om Lissabonfördraget förskräcker och kan sätta korkben för den svenska modellen.