Hotet mot bostadsbidraget
FAMILJEPOLITIK I dag lever minst minst 150 000 barn i vårt land i så kallade utsatta familjer eller i det vi i vanligt tal kallar fattigdom. Enligt Rädda Barnen är siffran ännu högre, men det behövs knappast sifferexercis för att inse att många barnfamiljer i vårt land har det svårt och behöver allt stöd de kan få.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När det handlar om att lyssna till de grupper som har svårt att få sin röst hörd är intresset mer än lågt. Vi har fått den högerregering som den gamle moderatledaren Gösta Bohman bara kunde drömma om. Nu kommer systemskiftet.
Finansminister Anders Borg vill självfallet förändra bostadsbidraget. Det ska, liksom a-kassan, läggas på en nivå så att människor som gör allt för att klara sig med olika uppoffringar måste offra något mer. Huruvida en ensamstående mamma med ett eller två barn klarar att gå ut i ett låglöneyrke, bara för att tillfredsställa den välbeställda högern i regeringen, får vi inget svar på. I den nya egoismens värld ska de helt enkelt fixa det. Cynismen är total.
Istället för att försämra bostadsbidraget borde det höjas. Behovet av starka transfereringar till de mest behövande familjerna i vårt land är fortsatt stort och kommer att växa med högeralliansens politik.
Även om högeralliansen tycks tro annorlunda är det så att många ensamstående med barn och andra låginkomstfamiljer lever på så låga inkomster att små marginella förändringar i transfereringarna innebär betydande påfrestningar. I värsta fall kan det vara helt avgörande för hur ekonomin ska gå runt. Så varje ny krona är positiv.
Bostadsbidraget tillhör de transfereringar som alltid fått utstå massiv borgerlig kritik, men över tid har bostadsbidraget varit bra för barnfamiljer, pensionärer och andra med låga inkomster, som genom bidraget kunnat ha ett hyggligt boende, men också som ett tillskott till de dagliga utgifterna.
När ekonomin inte går ihop är många av de här familjerna enbart hänvisade till socialbidrag. Allianspolitikens ytterligheter pekar nu mot att antalet socialbidragsberoende kommer att öka. Någon fördelningspolitik värd namnet ser vi inte till.
Utifrån detta perspektiv är det viktigt att både barnbidrag och bostadsbidrag skrivs upp. Det behovsprövade bostadsbidraget skulle därutöver kunna styras hårdare, och ge mer till de som har störst behov. Samtidigt måste erkännas att det återstår mycket att göra för att bostadsbidraget ska bli det effektiva fördelningspolitiska instrument som det borde vara.
Få familjer kan i dag leva på en inkomst. Ändå är verkligheten sådan att många familjer endast består av en förälder, eller att endast en person i ett hushåll jobbar på grund av den höga arbetslösheten. Då är ett väl fungerande bostadsbidrag ett livsviktigt tillskott för att ekonomin ska klaras.
Nästa steg måste vara att höja bostadsbidragets nivå för barnfamiljer med de största behoven. Ett rikt samhälle som vårt måste kunna stödja ensamföräldrar med barn och låginkomstfamiljer på ett mycket bättre sätt än i dag. Verkligheten visar dessutom att boendekostnaderna knappast blir lägre. Trots låga räntor och en fortfarande låg inflation.
Lägg därtill ökande kostnader för så basala saker för en vanlig barnfamilj som sjuk-och tandvård liksom för läkemedel.
Drivkraften tycks vara att öka klyftorna i vårt samhälle.