Hon kan bli ny president
Frankrike. Vem kan stoppa henne? Frankrike har fått sin första kvinnliga presidentkandidat i socialistpartiets Segolène Royal. När socialistpartiet nomineringsvalde vann hon en jordskredsseger. Hon fick 60 procent av de avgivna rösterna. En överraskande stor seger.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Segolène Royal är en fullblodspolitiker. Hon har varit minister i olika socialistregeringar med ansvar för både miiljöpolitik och familjefrågor. Sedan ett par år tillbaka är hon ordförande i regionen Poitou-Charentes med 1,6 miljoner invånare. Något som kan sägas motsvara våra egna landsting.
Politiskt tillhör hon mittfåran i socialistpartiet och hon har fått en del intern kritik för att vara alltför anpasslig och för lite socialistisk. Men hon har stått med båda fötterna på jorden och har med sitt kunnande och vinnande sätt vunnit över en majoritet av socialistpartiets drygt 200 000 medlemmar till sin sida.
Den 53-åriga Royal blir en tuff utmanare till högerns eventuella kandidat, där den nuvarande premiärministern Dominique de Villepin är det stora namnet. Opinionsmätningarna inför presidentvalet i maj nästa år har böljat fram och tillbaka. Ibland har Royal legat något före de Villepin. Just nu är det jämnt lopp.
Fördelen för Segolène Royal är självfallet att hon är kvinna. Den hånfulla ton hon möttes av när hon bestämde sig för att kandidera som socialistpartiets presidentkandidat fick många kvinnor att reagera. Frågor som aldrig skulle kunna ställas till en manlig politiker tvingades hon besvara. Av typen: Vem ska sköta barnen, hon är fyrabarnsmamma, och vem ska klara hushållsinköpen? Infamt och dumt, men frågor som bara stärkte Royals popularitet.
Liksom i större delen av övriga Europa tycks den sittande regeringen eller den sittande presidentens parti få svårt att behålla makten. Fransmännen har tröttnat på att i alla lägen bli arrogant behandlade av sina ledande politiker. Som aldrig tycks lyssna och som alltid vet alla bästa.
Ungdomsarbetslösheten, den skakiga ekonomin och de invandrarupplopp vi sett i Paris förorter har förstärkt den bilden. De franska väljarna vill se något nytt och då har Royal blivit en politiker som många hoppas på. Många väljare menar att hon om någon är den som äntligen kan bryta ner de gamla politiska strukturerna.
Förutsättningarna för en seger i presidentvalet är stora. Dominique de Villepin är inte populär. Hans tuffa attityd mot fackföreningar och minoriteter retar folk.
När nu Royal har ett enat socialistparti i ryggen inför den kommande presidentvalrörelsen är detta av stor betydelse för ett parti som tidigare ofta gjort sig känt för att vara splittrat i olika falanger som med näbbar och klor bekämpat varandra. Dessutom har hon ett kraftigt stöd bland kvinnliga väljare också långt utanför socialistpartiet.
Mycket talar för att Frankrike i maj 2007 väljer sin första kvinnliga president och att hon då kommer att heta Segolène Royal.
Vi ser kanske en helt ny utveckling i Europa. I Tyskland är Angela Merkel förbundskansler i Frankrike finns goda möjligheter att en kvinna väljs till president. Det är en viktig utveckling. När det gäller socialistpartiets nominering i Frankrike finns det all anledning för de svenska socialdemokraterna att att vara uppmärksamma.
Snart ska en valberedning ta ställning till vem som ska efterträda Göran Persson som partiordförande. Det är på tiden att det blir en kvinna. Något som inte bara är av symbolisk betydelse utan en viktig förändring till ett ny- och omtänkande i ett av makten något förstelnat parti.