Högerallians utan lyft
väljaropinion. 7,6 procent är avståndet mellan alliansregeringen och oppositionen i Novus opinions helgmätning, där 2000 svenskar tillfrågats om hur det skulle rösta just nu. Ett hyggligt försprång för oppositionen, men desto dystrare för kristdemokraterna som bara lockar 3,4 procent av väljarna, men än är det långt till det riktiga valet i september 2010.
Fredrik Reinfeldt håller ihop sin allians, men motgångarna i väljaropinionen kan på sikt skapa bekymmer inför valet 2010. (Arkivbild)
Foto: Virginia Mayo
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sant är att moderaterna trots allt har hyggliga opinionssiffror medan kristdemokrater, centerpartister och folkpartister har det dystrare.
De kämpar för att överleva kring fyraprocentsspärren.
Maud Olofssons frustande optimism har inte givit resultat i ett ökat opinionsstöd.
Det är inget fel att vara optimistiskt och visst går det att prata sig fram, men det krävs också en politisk plattform som tilltalar fler än de redan trogna.
Centerns ansträngningarna att göra inbrytningar i storstäderna har hittills misslyckats. Och flirten med näringslivet har inte gett några nya sympatisörer. Istället har man förlorat en del av av de traditionella centerväljarna, som inte längre känner igen sitt parti.
För Folkpartiet är ställningen också fortsatt svag. Med Jan Björklund som partiledare är opinionen kallsinnig. I valet fick partiet 7,5 procent av rösterna. Nu dippar man kring eller under sex procent.
Skolan är inte allt. Ett parti måste ha större bredd, men Björklund har haft svårt att övertyga om annat än sin skolpolitik, vars inriktning även ifrågasättas.
Göran Hägglund är alliansens gossen Ruda. Han ställer ständigt krav på att få igenom sina och
KD:s hjärtefrågor, men har blivit högeralliansens främsta sänke. Om någon satt grus i alliansregeringens politiska profil så är det Hägglund.
Mot denna bakgrund kan vi förvänta oss att ju längre tiden går med dystra opinionssiffror desto oroligare lär det bli inom alliansen.
När det regnar manna från allianshimlen står de fattiga utan sked.
Orättvisorna har ökat och fördjupats efter drygt två år med alliansregeringen.
Den borgerliga regeringstiden har kantats av en radda politiska misslyckanden. Medborgarnas tilltro till regeringen är låg. Inget tyder på att en snabb omsvängning skulle inträffa. Högeralliansens har fastnat i sin egen retorik. Icke lyssnande till människors verklighet utan kallsinniga med försämrad a-kassa och sjukförsäkring som drabbar hårt.
Empati och känsla för de svaga är inget för alliansen.
Samhällsklyftorna blir allt synligare.
Sanningen är att sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och en hånfull attityd mot dem som har svårt att hävda sig i samhället retar upp folk. De flesta av oss känner någon i vår närhet som har svårt att få jobb, är sjuk, men som ifrågasätts och jagas av nitiska byråkrater med ryggstöd från högeralliansens. Folk är inte dumma. När det kommer till kritan är det ändå en helt annan verklighet än det politiska opinionsläget i januari 2009 som avgör var rösterna läggs i valet 2010.
De tre oppositionspartierna är olika och skiljer sig från varandra i många frågor. Inget att förvåna sig över. Vi ser samma bild inom alliansregeringen, där åsikterna går isär i en rad frågor. Avsikten med allianserna är inte att skapa ett tvåpartisystem. Det handlar framförallt om att profilera vänster och höger inför kommande val. De enskilda partierna står fortfarande för sina egen tillvaro om än med ett större kompromissande än tidigare.