Ringarna i varningsklockorna missade dock helt vad som komma skulle; kritiken mot Carl Bildts aktieinnehav i olje- och gasbranschen med kopplingar till Ryssland och gasjätten Gazprom. Ett bolag som Vladimir Putin anklagas använda i utpressningssyfte bland annat mot Ukraina och Vitryssland och i övrigt utnyttja för att skaffa sig inflytande i omvärlden.
Krav har ställts att Bildt ska göra sig av med aktierna i Lundin Petroleum och optionerna i Vostok Nafta vars tillgångar nästan uteslutande består av aktier i Gazprom. Kritiken handlar om att innehaven skulle kunna försätta utrikesministern i en jävsituation vid förhandlingar med Ryssland om energiavtal eller gasleveranser. Mest aktuellt nu är den omstridda gasledning Gazprom vill dra i Östersjön och där Bildts beslut, i egenskap av utrikesminister, kan påverka projektet.
Carl Bildt har låtit förstå att företagets regler hindrat honom att avstå optionerna, att han helt enkelt var tvungen att lösa in dem. Det är nu gjort. Affären gav närmare fem miljoner kronor.
Uppgifter i medierna under senare tid säger någonting helt annat. Nämligen att Bildt egentligen inte hade rätt till optionerna eftersom han avgick frivilligt och att styrelsen i efterhand beslutat att han skulle få behålla dem.
Det har lett till att miljöpartiet anmält Carl Bildt till riksenheten för korruption och krävt hans avgång. Handlar det om en gåva eller rentav en muta? Chefen för riksenheten, överåklagare Christer van der Kwast, ligger emellertid steget före. Uppgifterna om att Vostok Nafta i efterhand, sedan Bildt blivit utrikesminister, beslutat att låta honom behålla optionerna gjorde att van der Kwast på eget initiativ satte igång en förutredning.
Carl Bildt har humör och van att kunna snäsa av journalister. Granskningen har, på ren svenska, gjort honom förbannad och han pratar indignerat om "smutsigt politiskt spel". Men kritiken mot Bildts privata affärsintressen kommer inte enbart från socialdemokraterna och miljöpartiet. Kritik har också kommit från folkpartisterna Carl B Hamilton och Birgitta Ohlsson och från såväl nationella som internationella organisationer.
Professor Kristian Gerner, expert på Ryssland och Östeuropa, skräder inte orden. Han tycker att det var omdömeslöst av Bildt att inte göra sig av med aktierna innan han tackade ja till utrikesministerposten. Gerner pekar på det självklara; det är aldrig bra om man har en utrikesminister som på minsta sätt är beroende av en aggressiv grannstats ekonomiska politik.
Bildts aktier i Lundin Petroleum har också starkt kritiserats av den opolitiska människorättsorganisationen Human Rights Watch med säte i New York. Lundin Petroleum har oljeintressen i Sudan och Leslie Lefkow, stor kännare av området, anser det fruktansvärt att Sveriges utrikesminister äger aktier i Lundin med tanke på den roll oljebolagen spelar i Sudan och deras direkta länk till en regering vars folkrättsliga övergrepp hör till de värsta i världen.
Fredrik Reinfeldt försvarar sin utrikesminister och skyller uppmärksamheten på att väljarna inte förstår sig på det här med optioner. I det fallet har han antagligen rätt. Folk i allmänhet vet inte särskilt mycket om optioner och optionsklipp. Däremot förstår de sig på tekniken i tjänster och gentjänster och att en utrikesminister måste stå över misstankar om jäv.