Historiskt - men sen då?
VALMANIFEST. Om inte företagen har råd att anställa när efterfrågan går på högvarv och vinsterna slår rekord på rekord, vad händer då när konjunkturen viker? Vilka skatterabatter och eftergifter från löntagarnas sida är den borgerliga alliansen då beredd att bjuda på? Det är något att fundera över, sedan de borgerliga presenterat sitt "historiska" valmanifest.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hur borgarna ska få ekvationen med gigantiska skattesänkningar att gå ihop med socialdemokraternas generella välfärdspolitik är ett mysterium. Totalt handlar det om 115,86 miljarder kronor, varav 64 miljarder är ofinansierade. Trolleri med knäna kan bli aktuellt.
Redan vid presskonferensen blev det svajigt i ledet. Fastighetsskatten, alliansens stora nummer de senaste veckorna, kommer att höjas nästa år istället för att sänkas, utom möjligen för dem som har det svårast. Villaägarna i Danderyd, Lidingö och tretton andra Stockholmskommuner. Pajala betalar. Med socialdemokraternas förslag sänks skatten redan nästa år - både i Danderyd och Pajala. Finansieringen är klar.
De välbeställda ska inte bara befrias från fastighetsskattens ok, förmögenhetsskatten ska även den slopas och dessutom blir det avdrag för hushållsnära tjänster.
Alla skattesänkningar och skatteavdrag gäller givetvis generellt, men det råder ingen tvekan om vilka som kommer att få glädje av statligt subventionerad städning, fönsterputsning och ogräsrensning. Inte är det ensamma mamman. Inte hon med värkande axlar i kassan på konsum. Det är höginkomsttagarna och dom med pengar. Borde inte all skattesänkning som bjuds och som ska skapa så många nya jobb, räcka till att betala för de här tjänsterna?
I Bankeryduppgörelsen är det sjuka, förtidspensionerade, föräldralediga, anslutna till a-kassan och arbetslösa som ska stå för fiolerna. Allt det står kvar, med undantag för sjukersättningen. Den ska ligga kvar på 80 procent. Om familjepolitiken lämnades inget besked. Där finns ingen enighet. Kristdemokraterna vill ha vårdnadsbidrag på 6 000 kronor. Kul för några kanske, men inget för ensamstående föräldrar. Moderaterna vill korta föräldraledigheten med fyra månader.
Den borgerliga alliansen lyfter särskilt fram arbetslösheten bland ungdomarna och det är sympatiskt. För att råda bot på den vill man halvera, och i vissa fall slopa, arbetsgivaravgiften för anställda mellan 19 och 24 år. Kravet att också kunna avskeda utan vidare diskussion är lagt åt sidan. Den borgerliga alliansens motiv för den här politiken är att företagen vill anställa, men inte har råd och inte vågar.
Men om företagen inte har råd och inte vågar anställa när förutsättningarna på marknaden är gynnsammast möjliga, när efterfrågan på varor och tjänster går på högvarv, när orderböckerna är fyllda och vinsterna slår rekord på rekord, när ska de då våga ta språnget?
Om företagen i detta läge kräver omfattande statliga subventioner av lönekostnaden och därtill uppluckrad arbetsrätt, vad kräver de då när efterfrågan mattas och konjunkturen dyker? Vilka ess ska då en borgerlig alliansregering trolla fram ur rockärmen?
Högkonjunkturen bedöms hålla i sig nästa år och nästa, men snart nog sjunker farten i ekonomin. Om Sverige då har en högerledd regering som dränerat statens finanser genom skatte- och avgiftssänkningar, på det fördyrad och försämrad a-kassa, ja, då stundar nya stålbad med kamp om jobben till sänkta löner.
Marknadsräntorna steg på onsdagen. Ta det som ett varsel.