Heder åt "Hedebyborna"
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många mår säkert också bäst av att inte bli påminda om hur det gick. I varje fall för socialdemokrater och moderater blev valet inte mycket att skriva historia om.
Piratpartiet gick det bevisligen bättre för, men i mina ögon verkar valets enda någorlunda bestående effekt ha varit Gudrun Schymans come back i offentligheten.
Något klippkort till Bryssel räckte resultatet visserligen inte till, men för Schyman och hennes anhängare var det rena storsegern. Plötsligt efterfrågas hon i alla kanaler igen, vilket säkert inte kommer att hindra henne från att nästa år vid den här tiden på nytt iklä sig martyrkronan och dra den slitna valsen om hur hopplöst svårt Fi har att komma ut i medierna.
Inför ett fenomen som Gudrun Schyman är det bara att kapitulera. Hon har överlevt allt, från dryckenskap och skattefiffel till valfiaskon, hon kommer alltid igen. Vad har hon som ingen annan har?
Visserligen lär det knappast räcka ända in i riksdagen nästa år. Lika lite som det räckte 2006. Men Schyman som mediefenomen börjar definitivt vara något för en frejdig medieforskare eller statsvetare att ta sig an.
Årets Almedalsvecka tedde sig, i varje fall för den som följde den på avstånd, tämligen nyhetstorftig. Men återanvändning duger ju också, vilket bevisades av att KD-ledaren Göran Hägglund fick rubriker för kravet på avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar.
Hur gammalt är det kravet? Sen tidiga sjuttiotalet, minst.
Argumenten emot är lika gamla. Som FP-riksdagsmannen Sten Sjöholm brukade säga: "Gud älskar nog en glad givare även om det inte råkar vara avdragsgillt."
Sjöholm hade i sitt civila värv som kronofogde en gång varit så snäll att han blev känd som "jultomten". Men han kunde alltså även vara riktig elak ibland.
En bra sommar, hur ska en sån vara? Det är väldigt olika, somliga vill ha fullt ös, själv föredrar jag uppehåll. I takt med tilltagande ålder börjar jag dessutom alltmer luta åt att somrarna nog var bättre förr. Vädret var bättre, jordgubbarna godare och på Skansen lät Lasse Berghagen bättre än Anders Lundin.
Radions Sommarpratare var också bättre. Minns Torsten Ehrenmark ... Eller Lars Ulvenstam. I år är det - hittills - nästan bara Hasse Alfredson som jag orkat lyssna på till slutet och inte ens han var särskilt bra.
Men vad betyder självupptaget radioprat mot den återkommande glädje SVT berett oss söndag efter söndag med "Hedebyborna".
Nog för att replikerna stundtals klingar parodiskt, men sällan skådar man en sån ansamling av lysande svensk skådespelarkonst. Helena Brodin, Ingvar Kjellsson, Anders Ek ... Välbehövligt påminda blir vi också, i Tor Isedals tillknäppta rolltolkning, om vad 1930-talets socialdemokratiska maktövertagande innebar: Nyvunnen politisk självkänsla och förbättringar på det lokala planet.
Repriser efter trettio år kan kännas nattståndna. Det gäller inte "Hedebyborna": Den har faktiskt bara blivit bättre med åren.