Heder åt den ståndaktige Littorin
FACKLIGT. Moderaterna har levt upp till sin image "total makeover" på en punkt; kollektivavtalen och fackens rätt till stridsåtgärder för att försvara dem. Klokt och strongt att gå emot en ilsken Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, och hans vapendragare; näringsminister Maud Olofsson.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Näringsminister, Maud Olofsson, c, som uttalat sitt stöd för Svenskt Näringslivs finansiering av Lavals rättegångskostnader, har vid flera riksdagsdebatter fått frågan om hon vill att Sverige ska förlora Vaxholmsmålet. Hon vägrar svara. Det är också ett svar.
Maud Olofsson har också ondgjort sig över Hotell- och restaurangfackets blockad av salladsbaren Wild´n Fresh i Göteborg för att förmå ägaren att skriva på kollektivavtal. Hon vill ha "balans" och "proportionalitet". Det vill också kristdemokraten och socialministern Göran Hägglund. Vem ska i så fall bestämma vad som är proportionellt? En domstol eller ska arbetsgivaren ensam få bestämma om det ska vankas kollektivavtal eller inte?
I fallet med salladsbaren har facket framställts som "maffia" av moderata och folkpartistiska ungdomsförbundare och av centerns riksdagsledamot Fredrick Federly, medan Svenskt Näringsliv hojtat om "fackligt övervåld". Om Davids kamp mot Goliat. Men vem är David och vem är Goliat?
Den anställde är alltid i underläge mot arbetsgivaren. Och man kan nog säga att ju mindre arbetsplats desto känsligare blir de anställdas förhållande till sin arbetsgivare.
Då är det bra, för båda parter, med ett kollektivavtal som reglerar löner och anställningsvillkor. Kollektivavtalet är ett golv som företrädare för både arbetsgivare och anställda kommit överens om i förhandlingar. En modell som kom till på dåvarande Sveriges Arbetsgivareförenings initiativ för att företagare runt om i Sverige skulle konkurrera på lika villkor.
Sven Otto Littorin sågades rejält av Urban Bäckström i Ekots Lördagsintervju. Littorin som sagt att blockaden mot salladsbaren var legitim hade inte fattat. Han hade abdikerat från sin lagstiftarroll som arbetsmarknadsminister. Bäckström måtte ha menat uppdraget från Svenskt Näringsliv. En organisation som väntat sig långt mer i kompensation, än försämrad a-kassa, sänkt sjukersättning och jobbavdrag, för sitt stöd i valrörelsen för en borgerlig seger. Bäckström kräver lagstiftning som tuktar facket och begränsar rätten till stridsåtgärder för att försvara kollektivavtalen.
Littorin håller fast vid sin ståndpunkt. Han vet att kollektivavtalen skapar lugn på arbetsmarknaden och känner inte till något bättre alternativ. Det är viktigt att arbetsmarknadsministern klart uttalar sitt stöd för kollektivavtal och fackens rätt att försvara modellen. Tveksamhet på den punkten skulle kunna vålla stora störningar på arbetsmarknaden. Enligt statistik från Medlingsinstitutet förlorades runt 1 500 arbetsdagar under fjolåret på grund av konflikter på den svenska arbetsmarknaden. Merparten försvann när syndikalisterna protesterade mot försämringen av a-kassan. Det är en oerhört låg nivå. Frankrike hade samma år en miljon strejkdagar.
LO-förbunden beskylls för att vara snabba att utlösa strid för kollektivavtalen, medan TCO och i än högre grad Saco framhålls som resonerande fackförbund. Det kan ju bero på att tjänstemän och akademiker oftast har en starkare sits på arbetsmarknaden.
En läkare och en diskare har inte precis samma förhandlingsläge, men båda har rätt till bra villkor. Facket förde också resonemang i ett par månader med salladsbarens ägare innan man tog till blockad.
Hotell- och restauranganställda har de lägsta lönerna och de otryggaste anställningarna på svensk arbetsmarknad. Restaurangfacket i Göteborg arbetar hårt på att förändra den saken. Under det senaste året har kollektivavtal för bättre löner och bättre arbetsvillkor skrivits med över 50 restaurangägare. Ytterligare tio står på förhandlingslistan. Förhoppningsvis är det här något som pågår från norr till söder.
Fackförbunden och arbetsgivarnas organisationer har samma uppdrag; att bevaka sina medlemmars intressen. Spelreglerna är klara. Då kan man inte, som Urban Bäckström, börja skrika om lagstiftning för att avväpna motparten. Schysta löner och schysta anställningsvillkor är viktiga för både de anställda och för branschens företagare. Ingen ska kunna konkurrera med lönedumpning och dåliga anställningsvillkor.
Arbetsmarknadsministern har förstått, men inte företagarnas företrädare, Svenskt Näringsliv. Och inte näringsministern. Dessvärre.