Det blir ett dystert betyg när Reportrar utan gränser inför pressfrihetens dag 3 maj summerar läget för journalisterna och medierna i 180 länder. Misstron, hatet och fientligheten ökar från allt mer auktoritära politiker.
I måndags sprängde en självmordsbombare sig själv och ett antal civila på ett torg i Afghanistans huvudstad Kabul. När journalister tog sig till platsen smög sig en annan självmordsbombare in i gruppen och detonerade nästa bomb. Nio journalister dödades, bland dem franska nyhetsbyrån AFP:s chefsfotograf Shah Marai.
Det är inte bara i krig journalister lever farligt. I Mexico dödades elva journalister i fjol och i Filippinerna har president Rodrigo Duarte förklarat att journalister ”inte är undantagna från att bli mördade”.
I USA har president Donald Trump utsett journalistkåren till ”folkets fiender” och i Turkiet ser president Recep Tayyip Erdoğan kritiska journalister som terrorister och slänger dem i fängelse.
I botten på listan över pressfrihetsindexets 180 länder ligger Nordkorea och Eritrea. I kommunistdiktaturen finns ingen fri information överhuvudtaget, i Eritrea sitter svenska journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2001. Otaliga försök att få honom fri har misslyckats, men svenska regeringen får aldrig ge upp.
Auktoritära ledare försöker även påverka nyhetsflödet i andra länder. Rysslands inblandning i det amerikanska presidentvalet 2014 utreds fortfarande och Vladimir Putins propagandakanaler Sputnik och Russia Today sprider sin förvridna bild av världen långt utanför landets gränser.
Reportrar utan gränser ser med oro på utvecklingen i Europa och det är bara att instämma. Flera europeiska länder sjunker kraftigt på pressfrihetslistan och det är ett hot med demokratin. I nationalistiska och högerstyrda Polen och Ungern inskränks mediernas frihet och maktens män tar allt mer kontroll över vad som sägs och skrivs.
Hoten mot en hel yrkeskår blir allt grövre. Tjeckiens president Milos Zeman kom till exempel till en presskonferens med en kopia på ett automatvapen med inskriptionen ”för journalister” på kolven. Slovakiens förre premiärminister Robert Fico har kallas journalister för ”smutsiga antislovakiska horor”.
Tillmälena slängs ut för att underminera förtroendet för journalisterna och det jobb de utför. Ledare med en grumlig demokratisyn vill inte ha någon kritisk granskning. De vill bara ha ”nyheter” som stärker deras maktposition. De föredrar egen propaganda framför en oberoende journalistik.
De nordiska länderna ligger i topp på listan, med Norge som etta och Sverige på andra plats. Vi kan vara stolta över placeringen och vår tryckfrihetslagstiftning, men hoten mot journalister och de fria medierna finns även här.
Etablerade medier ifrågasätts och föraktet mot journalistkåren ökar. Det behöver mötas med ännu mer grävande journalistik och en noggrann källkritik och faktakontroll. Det gäller även att vara vaksam på vad lagstiftarna gör som kan inskränka mediernas frihet.