Hårdare krav för invandrare
Flyktingpolitik. I skuggan av den stora flyktingströmmen från Irak har alliansregeringen tydligen fått kalla fötter. För några veckor sedan lät integrationsminister Nyamko Sabuni, fp, meddela att hon ville skärpa möjligheterna för anhörigflyktingar att förenas i Sverige. Om så ska ske måste först en bostad och ett jobb ha ordnats.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När regeringen inför både försörjningskrav och bostadskrav för att godkänna anhöriginvandring hamnar man lätt i en gråzon, där människor som är satta under press drabbas.
Migrationsminister Tobias Billström befinner sig på tunn is. I stället borde ansträngningarna koncentreras till att förmå fler kommuner att ta emot asylflyktingar istället för att försämra och skapa ytterligare ångest för dem som tvingas fly från krig och förföljelse. Dessutom borde kraven skärpas både på företag och fack för att på ett mer aktivt sätt arbeta för att flyktingar kan få jobb och en utkomst.
Regeringen har satsat på så kallade instegsjobb; hittills ett totalt fiasko. Utifrån vilken verklighet kräver man därför att en människa som flytt från förföljelse snabbt ska kunna skaffa sig ett arbete och en bostad? Det är ju hart när omöjligt för en svensk att få ett bra jobb och en bra bostad. Samtidigt är vi på god väg in i en ny lågkonjunktur.
Alliansregeringens nya linje innebär att man stryker en invandrarfientlig opinion medhårs medan flyktingarna drabbas. Visst går det att sätta press på människor som sökt sin tillflykt till oss, men då måste jobben finnas och bostaden. Istället för att arbetsmarknadens parter och kommunerna måste ta ett större ansvar läggs nu bördan helt på den enskilde invandraren.
Märkligt i sammanhanget är kristdemokraternas inställning. Partiet brukar tala sig varmt för familjen. Nu ställer man upp på att familjer ska splittras. Det kan dröja upp till fyra år, kanske längre, innan en familj kan återförenas. Minderåriga skiljs från den ena föräldern. Vad är det för familjepolitik?
Kristdemokraterna och Göran Hägglund talar med dubbla tungor. Svenska familjer är okej, men flyktingfamiljer ska hållas splittrade. Göran Hägglund är en vindflöjel och ska bedömas som en sådan. Tragiskt är att svenska vita familjer är viktigare för landets kristna parti än familjer som flyr för sina liv. Kristet? Icke. Cyniskt? Ja. Sådan är den kristna högern.
I den rika västvärlden försöker länderna på olika sätt förhindra människor på flykt att få en fristad. De nya krav som alliansregeringen ställer på flyktingar som vill ta sina anhöriga till vårt land är inte unika. Det luktar främlingsfientliga Dansk folkeparti lång väg och ett tassande för Sverigedemokraterna.
Dagligen får vi exempel på människor som drabbats av en allt tuffare invandringspolitik. Homosexuella har avvisats till Iran trots att de riskerar dödsstraff. Kvinnor som hotas av hedersmord riskerar utvisning. Irakier som inte kan bevisa att de är förföljda utvisas, eftersom svenska myndigheter anser att det inte längre pågår ett krig i Irak.
Politiskt eller religiöst förföljda människor måste få en fristad. Sverige borde arbeta hårdare för att EU:s medlemsländer tar ett större gemensamt ansvar för att ta emot flyktingar istället för att ständigt skärpa regelverket för dem som söker en fristad.