När regeringen Reinfeldt tillträdde inoktober 2006 var en av de prioriterade frågorna att få ner ohälsotalen i vårt land. Fler skulle ges möjlighet att återinträda på arbetsmarknaden genom att de skulle ges bättre förutsättningar att komma tillbaks.
För mången långtidsarbetslös ljöd dessa ord säkerligen ljuvligt. Det är nämligen ytterst få som inte vill göra rätt för sig och som inte har behov av att känna sig behövda. Jag mötte också många som vittnade om att de plötsligt blev sedda på ett sätt som de inte var vana vid. De fick höra att de tack vare arbetslinjen skulle ha en chans att komma tillbaka.
Men verkligheten bakom de fagra orden visade ju sig vara en annan. I stället för insatser på rehabåtgärder och förebyggande insatser mot ohälsa lanserade regeringen en politik som buggde på föreställningen om att en sjuk person blir lite mer arbetsam och lite mer attraktiv för en arbetsgivare om den sjuke personen blir fattigare och får det jobbigare i vardagen. Motivationen att återgå till arbetet ska därigenom öka. I juli 2008 blev sjukförsäkringen dessutom tidsbegränsad. I dag kan man som mest få pengar under två och ett halvt års tid i ett sträck. I kombination med de jobbskatteavdrag som infördes skulle fler välja att återgå till arbete. Men hur blev det egentligen? Har vi svenskar blivit friskare tack vare den förra regeringens politik.
Nej, naturligtvis inte. Piska fungerar sällan som en bra kur mot sjukdomar och arbetsrelaterad ohälsa. I dag har upp emot 90 000 personer utförsäkrats och kastats ut i en mycket oviss ekonomisk framtid. Deras sjukdagar är förbrukade. Men blev de friska när sjukförsäkringen inte längre erbjöd dem en trygghet? Mår de verkligen bättre?
I en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, visar det sig att en av fyra som utförsäkrats från sjukförsäkringen kom tillbaka till sjukförsäkringen tre månader efter att de utförsäkrats. Lika många återvände inom ett år. Som utförsäkrade hamnade de hos Arbetsförmedlingen och fick pengar från a-kassan eller socialbidrag.
Vid årsskiftet hade nästan 10 000 människor utförsäkrats två gånger. Försvinnande få av dem får jobb eller blir friska. Hela sjuttiofem procent blir sjukskrivna igen. Nästan hälften av de människor som utförsäkrades 2010 fick efter fyra år förtidspension. Allt enligt Försäkringskassans statistik. Under perioden mellan utförsäkring och förtidspension har de snurrat runt i olika former av rehabiliterings- och arbetsmarknadsprogram. Allt utan att komma närmare den reguljära arbetsmarknaden.
När regeringen Löfven lade fram sitt budgetförslag så innehöll detta ett förslag om borttagande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Som vi alla vet så röstades denna budget ned av alliansen loch Sverigedemokraterna. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har tyvärr meddelat att vårbudgeten inte kommer innehålla något förslag om detta då man konstaterat att ett sådant förslag kräver en särskild lagproposition. Detta är ett dystert besked och då särskilt dystert för de redan utförsäkrade och de tusen personer som beräknas utförsäkras varje månad.
Förra regeringens hårda politik gjorde ingen friskare, och inte heller kommer svenskarna bli friskare för att alliansregeringens hårda politik får fortsätta gälla ännu längre. Men så kan det tyvärr bli i det parlamentariska läge som råder. Men den poltiken ska inte Stefan Löfvens regering ställas till svars för. Ansvaret ligger på alliansen och SD.