Har jag fel eller har jag fel?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var nog till och med så att några faktiskt försökte att avsätta honom. När jag skulle skriva om detta och ringde runt för att samla intryck var det ganska långa listor av kritiska synpunkter som levererades. En del var elakt om Perssons sätt att vara, andra hängde upp sig på hans brist på profil.
Hade jag fel eller hade jag fel?
Det som hände var att Persson faktiskt började åtgärda problemen motståndarna klagade över. Dessutom kom han att allt mer framstå som en ganska profilerad politiker, han klarade av EU-ordförandeskapet hyggligt (förutom Göteborgskravallerna) och visade sig från sin goda sida i tv.
Buffeln förvandlades till en landsfader. Med sylvass tunga. Jag minns en gång när Göran Persson fick syn på mig i ett uppbåd av media- och partifolk:
"Ljunggren, är du här och irriterar nu igen?"
- Ja, passa dig för fan så jag inte skriver något positivt om dig.
"Ack det vore en DÖDSKYSS!"
Nästa gång jag avsatte Persson var i samband med EMU-valet. Allt var upplagt för en snygg sorti. Ekonomi i balans och på väg upp. Efterträdare på plats (Nuder, Lindh eller Östros). Husköp långt framskridet. Extra partikongress om tillväxtfrågor.
Så kom mordet. Valförlusten. Och ett parti i djup depression. Persson tvingas stanna kvar. Tillväxtkongressen blir inte alls den avskedsföreställning många hade hoppats på, utan en ganska ledsam tillställning där Pär Nuder och Margot Wallström blev mediala huvudfigurer, och Persson själv lyckades kvadda den interna mobiliseringen i företagsfrågor genom att skåpa ut tillväxtprogrammet som "småborgerligt" och åsikten att "vi är bra på tillväxt, det är fördelningspolitik som fattas oss …"
Av allt att döma var partiet förra året på väg mot en valförlust. Alliansen frustade av livsglädje medan sossar liknade döddansare. Nu ryker han, trodde jag. Ett uttjänt fyrtiotalistparti med en trött godsherre kommer att losa mot ett piggt sextiotalistparti i badtunna. GP inser att det är kört och slänger in handduken för att rädda partiet.
Hade jag fel eller hade jag fel?
I samma veva började högkonjunkturen märkas. Facket fick en strid om kollektivavtalet i Vaxholm och blev upplivade. Socialdemokraterna kände att det vände. Och så visade det sig att oppositionen var ohyggligt dålig på att utnyttja en socialdemokratisk kronblunder som tsunamieländet.
Och Persson, som sett ut som en gammal man på väg till slutförvaring, började plötsligt att vanka fram och tillbaka som en mysfarbror. Det syns lång väg att han har en plan, att han tänkt runt fler hörn i framtidstänket än vad vi ärthjärnor klarar av.
Dags för ny prognos: Valet kommer att bli en jämn tillställning. Om socialdemokraterna förlorar kommer Persson att avgå. Då blir det generationsskifte, där Nuder, Sahlin eller Östros, samt eventuellt biståndsminister Jämtin om hon hinner komma upp på banan, blir aktuella.
Och om socialdemokraterna vinner kommer Persson också att avgå. Snart står hans hus färdigt för inflyttning, med hustru, vinkällare och punchveranda. Vem fan skulle då vilja leka pappslöjd med miljömuppar och kvasikommunister?
Har jag fel eller har jag fel?