Miljöpartiet har med tiden blivit ett parti bland andra i svensk politik. I början fanns en yvighet. Inte minst kongresserna var ofta lite hippieliknande tillställningar. Men realpolitikerna fick efterhand ett starkare grepp över vad som skedde. Miljöpartiet blev en part att räkna med, inte minst när Peter Eriksson och Maria Wetterstrand var språkrör. Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet får en majoritet i riksdagen 2014 finns en unik chans för småpartierna att maximera sitt inflytande, kanske med statsrådsposter.
Miljöpartiets medverkan kan även för många socialdemokrater bli positiv. Partiets envetna motstånd mot kärnkraft kan stärka de krafter i Löfvens eget parti som anser att avvecklingsplanen ska fullföljas. Det blir med ens svårare att pröva på någon politisk variant som gör att man kan fortsätta med kärnenergin.
Samtidigt ska man vara medveten om att ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i stor utsträckning är ett typiskt resonemangsparti, ett samboförhållande som bygger på krass verklighet mer än något annat. Båda har en hel del att vinna på att gå samman. Men i åtskilliga kommuner har Miljöpartiet lokalt valt att samarbeta med de borgerliga och försatt Socialdemokraterna i opposition. För en del i MP finns inga ideologiska hinder att samverka med högern. Talet om att alliansen haft att erbjuda den bästa gröna politiken kan man inte ge mycket för. Däremot har en del MP-politiker fått välbetalda uppdrag och helt plötsligt blivit en del av kommunledningen. Sådant kan ibland locka mer än storartade principer. Men på riksplanet har språkrören Romson och Fridolin varit tydliga mot alliansen och grusat de förhoppningar som finns bland högern att locka över miljöpartisterna. Man kan bara beklaga att det på region- och kommunplanen finns mer högerorienterade medlemmar som gärna låter sig lockas av tonerna från alliansen.
I opinionsmätningarna under senare år har Miljöpartiet fått ett starkt stöd, ibland upp till tvåsiffriga tal. Ingen tror att partiet riskerar att åka ur riksdagen: man har i dag en så pass bred bas och en så stabil organisation att partiet är etablerat i riksdagspolitiken. Det har ju varit en speciell kamp mellan Miljöpartiet och Centerpartiet, som båda kallar sig gröna. Det är bara att konstatera att MP vunnit den kampen. Centern har haft urusla opinionssiffror de senaste åren och valet av Annie Lööf markerade sannerligen inget trendbrott. Centerns försök att profilera sig som ett grönt parti har blivit ett fiasko; däremot kan väl partiet fortsatt räkna med ett starkt stöd i de nyliberala kretsarna i Stureplans närhet.
Miljöpartiets kongress i Umeå innebär att partiet stärker sin politiska ställning och tar steg närmare Rosenbad. MP är en vinnare i politiken, Centern en förlorare.