Jag ska inte orda mycket om statsminister Löfvens kritiserade – och av vissa även rosade – besök i Saudiarabien. Men jag la märke till en liten detalj i nyhetsbilderna från besöket. Det hälsades i hand, bland annat hälsade de saudiarabiska högdjuren åtminstone på en kvinna i den svenska delegationen. Det betyder att även i strikt muslimska länder handhälsar män på kvinnor, i alla fall på toppnivå.
Jag påminner mig vårens debatt om handhälsning, där miljöpartisten Yasri Khan var rökt som kandidat till partistyrelsen för att han inte ville handhälsa på kvinnor.
Löfven uttalade sig, typ i Sverige hälsar vi i hand, exempelvis i Svenska Dagbladet 21 april: "Jag har sagt att jag står för människors lika värde. För mig är det samma som att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Det innebär också att i Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen".
I vanlig ordning gavs en bild av muslimer som kvinnoföraktande fundamentalister. Det framkom också att tvingande handskakning kan vara grund för diskriminering av religiösa skäl. Det ställdes även mot kvinnors rättighet att bli handhälsade på.
Jag har kollat runt lite på ämnet. En studie visar att medelålders män med fast handslag betraktas som pålitliga och kraftfulla medan motsvarande kvinnor skattades som dominanta. Unga kvinnor med svagt handslag sågs som passiva och oambitiösa. Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi på Uppsala universitet, redogjorde i Göteborgs-Posten 21 april för att handskakning är en icke-fråga bland de flesta muslimer. En vetenskaplig artikel hävdar att handskakning är ohygienisk, överför mycket bakterier. I stället förordas "fist bump" som ett alternativ, det vill säga att en buffar på varandras näve med knuten hand. Det är jag själv bekväm med, det brukas i min boxningsklubb, oavsett religion, etnicitet, kön och ålder. Vissa menar att handslagets ursprung är en patriarkal och kolonial maktmarkering.
Runt om i världen hälsas det på en mängd olika sätt. Handslaget ska vara mjukt på en del håll, på andra fast. En konvention kan vara att först handhälsa på högstatuspersoner i ett sällskap. En annan att först hälsa på män. Vissa hälsar med näsan.
Jag tänker att världen finns Sverige. Det hälsas på en mängd sätt. Det blir konstigt att diskvalificera människor som inte tar i hand. Exempelvis kan vissa personer med funktionsnedsättning inte hälsa i hand. De kanske inte har några händer. De kan ha autism, vilket ibland innebär att sociala konventioner upplevs som meningslösa.
Min erfarenhet av att hälsa på muslimer är mycket mångsidig. Ibland kramas vi, oavsett kön, då kanske vi känner varandra lite. Andra hälsar genom hijaben eller burkan medan en del har tunna handskar på sig. Att lägga handen över bröstet praktiseras också.
Min egen åsikt är som så ofta normkritisk. Går det inte att vidga handskakningsnormen får vi svårt till fortsatt kommunikation. Allt behöver inte vara så förbannat hotfullt.