Hammar lämnar ett tomrum
FÖRNYARE. I februari 1997 inträdde KG Hammar i ärkebiskopsämbetet. För en del var detta kontroversiellt, men för kyrkan vardet ett bra beslut. Många stora frågor som skulle lösas, inte minst när kyrkan, efter nära 500 år, skildes från staten i och med millennieskiftet.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många av oss minns hur förre moderatledaren Bo Lundgren gav sig på KG Hammar. Han anklagade Hammar för att driva kyrkan åt vänster och krävde att han skulle sluta som ärkebiskop. Om inte fanns det risk att kyrkan i sin nya icke statliga form skulle splittras.
I sin kritik av ärkebiskopen fick den dåvarande moderatledaren stöd av sådana intellektuella giganter som Svenska Dagbladets kolumnist Göran Skytte.
Och högerkritiken har fortsatt genom KG Hammars nio år som ärkebiskop. En del av KG Hammars kritiker har tydligen aldrig läst Bergspredikan i Nya testamentet. Om något så ska väl kyrkan kritisera krig och bekämpa fattigdom var än de uppstår.
Kyrkan ska självfallet fortsätta att bygga broar mellan olika religioner och mellan människor från olika länder. Kyrkans engagemang för en bättre flykting- och integrationspolitik är viktigt. Inte minst ärkebiskopen KG Hammars kraftfulla stöd för de apatiska flyktingbarnen och för att de flyktingar som just nu finns i vårt land, och som inte fått uppehållstillstånd, skulle omfattas av en generell amnesti i samband med att Utlänningsnämnden avskaffades.
KG Hammar har varit en ärkebiskop som visat vägen i många frågor och han har med sin humanism visat vägen för många. Inte minst unga kristna. Självfallet kommer han att lämna ett tomrum efter sig.
Med Växjöbiskopen Anders Wejryd som efterträdare lär dock kyrkans nuvarande inriktning knappast förändras i någon större omfattning. Han tillhör den generation som växte upp under det politiskt radikala 1960-talet. Han engagerade sig tidigt i Kyrkans ungdom och i mer radikala kyrkliga kretsar, och han har den rätta folkkyrkokänslan.
Vi behöver en kyrka som engagerar sig och som finns mitt i samhället. Den ska höras och synas i kyrkorummet, men också utanför kyrkans väggar. Vi behöver en öppen och tolerant folkkyrka som står på de små människornas sida, inte en trång och navelskådande kyrka för ett fåtal.
Svenska kyrkan är en stor organisation. Antalet medlemmar ligger strax över sju miljoner. Detta trots ett medlemstapp de senaste åren. I kyrkan finns omkring 70 000 förtroendevalda och 25 000 anställda. Kyrkan omsätter drygt tio miljarder kronor. En tung institution.
Samtidigt är det förståeligt att människor som traditionellt är medlemmar i Svenska kyrkan kanske inte alla gånger känner något större engagemang för vad kyrkan gör. Men en iderik och aktiv kyrka kan ändra på detta förhållande.
När det finns högerkrafter som vill bryta sig in i kyrkans arbete och förändra dess inriktning finns det all anledning för inte minst socialdemokrater och medlemmar i kyrkan att ställa upp. Svenska kyrkan är och ska förbli en folkkyrka som till alla delar ska präglas av demokratiska värderingar.
Därför är det så viktigt att alla attacker mot kyrkans grundvalar slås tillbaka.
Vi måste även i fortsättningen värna om en jämlik, tolerant och rättvis kyrkan.