Det är alldeles riktigt att svenskens medelålder ökat ordentligt de senaste femtio åren. Mycket självfallet beroende på den medicinska utvecklingen. Den rökning som tidigare var en allmän företeelse har minskat kraftigt under de senaste decennierna.
Idag botas allt fler cancerfall. Cancersjukdomar, som bara för 20-30 år sedan ansågs som helt obotliga,kan nu behandlas med gott resultat.
Nya behandlingsmetoder och nya mediciner har också gjort att dödligheten i hjärt-och kärlsjukdomar inte är lika hög som förr. På område efter område har den medicinska utvecklingen gjort framsteg.
Detta är grunden till att vi blir äldre och att vi även förhoppningsvis mår bättre.
Sedan visar hälsoundersökningar att problemet istället är att hälsan inte är rättvist fördelad. Den enskilt viktigaste faktorn, förutom våra medfödda gener, som avgör hur gamla vi blir är vår trygghet och ekonomi. Skillnaderna i hälsa och medellivslängd är därför stora mellan olika delar av vårt land. I vissa kommuner i Norrlands inland är medelåldern flera år lägre än i till exempel vissa välmående Stockholmsförorter som Danderyd.
Denna skillnad kan inte förklaras med att vi har olika gener i olika delar av landet utan måste ha sin förklaring i de yttre livsbetingelserna. I de välmående delarna lever man längre för att man har en tryggare vardagstillvaro medan oron för livsuppehället, för jobbet och för tillvaron i stort sätter sina spår i glesbygdens utflyttningskommuner, där oron för att klara vardagstillvaron spiller över på hälsan.
Sedan gammalt är det ett välkänt faktum att högutbildade tjänstemän har bättre hälsa än lågutbildade som skiftarbetar eller sliter i vård och omsorg. Men att skillnaden är så stor som flera år i genomsnittlig livslängd i olika delar av vårt land måste ändå anses som anmärkningsvärt.
Naturligtvis kan man skylla olikheten på skillnaderna i regionala kostvanor, skillnader i procenten rökare i olika delar av landet eller till lokala skiljaktigheter vad gäller till exempel alkoholkonsumtion.
Men dessa förhållanden kan omöjligt vara hela svaret.
Det finns med andra ord större behov än någonsin av att informera om förebyggande åtgärder för god hälsa, bra kostvanor och ett rörligare vardagsliv. Att ändra människors vardagsvanor är ingen lätt uppgift.
Ingen gillar ju pekpinnar. Det krävs ett idogt och långvarigt nötande för att nå resultat.
Vi måste därför skaffa oss bättre kunskaper om livsbetingelsernas betydelse för hälsan. Befinner sig en människa i underläge undergräver detta även hälsan. Är man arbetslös, är man lågavlönad och lever man i ständig oro för framtiden kommer tyvärr ofta sjukdomar som ett ytterligare påbröd.
Till detta ska läggas att arbetsmiljöfrågorna kommit på undantag under regeringen Reinfeldts år vid makten. Företagshälsovården har rustats ner. Arbetarskyddet likaså. Det förebyggande hälsoarbetet på våra arbetsplatser fungerar inte. Rehabiliteringen av långtidssjuka bedrivs bara halvhjärtat.